Sola sola sola, fläsk fläsk fläsk!

I'm burned. Röd som en tomat. Det var attans vad de ska bränna de där jäkla kroppsugnarna.

Med Världsmästarcykeln, nylonstrumpor, kjol ner till knäna och wayfarers och givetsvis igelkotten över axeln tyckte jag att jag lyckats med en bra cykeloutfit. Men ganska tidigt börjar problemen, solbrillorna immar igen av ansträngningen eftersom halsduken bara lämnar ett litet andningshl och luften som andas ut hamnade innanför mina glasögon. Okej, andas uuuutt. Så vard et löst men va sjutton. Hur ska jag cykla i kjolen, det gick ju bra så länge jag "stod" upp men det e faktiskt lite jobbigt även i mina muskliga ben(not!). Resultatet blev en kjol uppdragen höögt. Snyggt värre. Aja, man får inte haka upp sig på saker eller hur? nej, i tid och allt och givetvis ganska anfådd nådd ejag fram till solariet. Måste pusta ut innan jag ska grillas.
Av tidigare erfarnhet så ska man inte använda ansiktsförstärkning (jag blev första gången med denna effekt helt ILLröd i ansiktet med vita ringar runt ögonen och jag kunde inte gå till skolan på flera dagar, inget mig emot, egentligen...), men jag körde en omvänd variant. Eftersom benen alltid envisas med att vara kritvita s.k. ridbränna, så tänkte jag attd em kan behöva lite extra färg. Och oj! Fick dem färg?
Med hvuvdet i fotfläkten blevc det minst sagt lite jobbigt när håret blåste ner i ansiktet och ögonlocken i ren storm flög av gång på gång. Sugteknik krävdes ochd e satt kvar tillslut. Håret däremot: Okej, LITE irriterande.

Vad som hände sen vet jag inte. jag kände första svettdroppen sen somnade jag. Så hemskt att plötsligt vakna till liv när man märker att värmen avtar och brölet, läs det strandimiterade ljudet, upphör så att man bryskt blir uppväkt. Det goda är kort, läs hela 162,5cm (MIG) och nu får vi hopaps på att vårsolen kan titta fram lite oftare och ge oss lite mer än 5 plus. 25 blir bra för mig. Jag är inte kräsen emd sånt. Jag är ju hårdhudad skandinav, i alla fall till hälften.

Tur att mitt tal är så kort!

Ja, det var minst sagt ett kärt återseende i skolan idag.
08:00 Ekonomi - Företagsekonomi B. Mr Beldau.

"Och där sitter ju Julia Roberts tänkte jag nästan säga"

Först hörde man hela kören ROBERT! Och ja det var allt ett tag sen fick jag stämma in med. Är alla lagom nervösa inför muntliga nationella? Ajjemän. Härligt, härligt. Jag fumlade lite med pennor och anteckningar, det var trots allt två veckor sedan jag var i skolan senast, tror jag... Men Mr B var snabb att fånga upp mina pennkorkar och annat som den sanne gentleman han är.
Men det viktigaste frågan av allt: Hur gick det "jävla skettalet"? Jo, efter att nästan lyckats slingra sig ur ännu en gång kom jag däremot inte undan denna gång. Vilket var bra för min del i och för sig. Jag hade planen klar framför mig. Eftersom Hansan, jag citerar, Jävla tåg, var försenat så fick vi skynda på hela lektionen lite och jag säger bara "Tur för er att mitt tal är så kort!" Ja, för jag fick spela på att mitt lite halvknackliga, läs VÄLDIGT knackliga, framträdande berodde på nervositet och press eftersom jag gick ut som siste man när de andra i gruppen redan hade lite bråttom iväg till små b på ekonomiskolan. Åter där hör man Julia Roberts. Vad är det med den här Roberts hela tiden? Jag hajar inte? Är det håret? Nej jag har ingen aning, men med tanke på bråttom så väntar tanträsern i garaget och nu ska jag iväg och sola skiten ur mig. Om jag är röd i ansiktet imån på nationella så beror det alltså inte på ansträngning, snarare solarium.

Nationella

Nationella tal, nationella tävlingar. Det senare låter lite roligare om jag får säga det själv. Jag hatar tal och komemr alltid att göra det. Fruktansvärd tortyr för alla som inte kan stå där rakt upp och ner inför klassen och låtsas vara intresserad i ett vattenskadat svenska natinellt häft med urtråkiga teman och lika ointressant innehåll. Den enda text som var intressant går inte att dra en parralell med någon annan text i häftet och gör det därför omöjligt att basera ett tal på. Falskhet here I come. Jag mpåste alltså skriva ett tal och framföra det övertygande om någonting jag inte kunde brytt mig mindre om. Kill me.
Nu ska jag låsa in mig på vinden och skriva det förbannade jävla skettalet.

En god ursäkt

Jag skulle skriva mitt svenska nationella tal nu. Skulle bara duscha, äta och prata lite med kompisar först. Jag välte på vägen till talet ut en flaska vatten över provhäftet vilket ledde till att sidorna är fastklistrade och genomblöta. Jag har inte läst igenom det än...

Mina damer och herrar, Låt mig presentera hur du skapar en god ursäkt till att inte ha gjort ditt tal!

Shit Pommes frites. Va gör man nu? Redigerar kort! Ajjemän du såg rätt. NYA kort på www.amatorbilder.blogspot.com

VARNING!

Sverige - Portugal

Underbar match vilka skandinaver! herregud vad sugen man blir. Sånna muskler och vilken spurt de har. Ah jag saknar fotbollen. Jag minns själv när jag var ett litet eldklot som sprang och tacklades och tåpajade sönder alla andra bitchar. Ah, underbart. Kanske ska joina lesbiska Annebergs IF?

Majstorovic du är grym! Du och Isaksson räddade verkligen Sverige från att göra ett rejält klavertramp, som man säger om man gör högskoleprovet. Varningen jag utlyste har väl ingenting med fotboll att göra egentligen men herregud aldrig förr har jag sett så många flygiga bögfrisyrer, plockade ögonbryn och tre fjärdedels armar. USCH! Skärp er vafan. Det är ju värre än pride va det nu heter- festival(?) Willhemsson klipp dig för fan och kom hem ifrån Kina eller var det nu är du fjollar runt till vardags. Jag står inte ut. Tur att jag bara är ett VM, EM-fan (när det går bra, annars behåller jag mig rätten att avsky fotboll, jag är trotsallt kvinna)

Förlorade oskulden

Det hela började bra dagen innan. Tiden då man skulle vara på bestämda platser och sånt existerade inte, förkylningen och plugget var inte bra. Sömnen uteblev pga. olika orsaker, vilka jag kommer till senare. Mot förmodan infann jag mig uppenbarligen i någon äcklig kommunal gymnasieskolas matsal där det skulle ske. Jag är en oskuld. Jag var nervös. Vad har jag att vänta? Kommer jag göra succé?

Jag talar såklart om Högskoleprovet och har nu efter att ha fått ett humm om resultatet bestämt mig för att förtränga hela dagen. Nu är jag av med min Högskoleprovsoskuld i alla fall. Det var skönt.

Jag var inte särskilt pigg när jag var tvungen att kliva upp 06:45 en lördagsmorgons. Fy fan. Jag vill inte! Jag har inte sovit någonting. Vad beror det på då? Jo, nu ska jag förklara. När jag går och lägger mig så vill jag somna till Chop Suey och Blood red sandman, lycklig och sömnig. Jag vill sedan vakna till Lejonkungen - En värld full av liv och riktigt känna kraften i kroppen när jag flyger upp ur sängen.
Jag somnade till Fjärillarvens sång och Pokerface. Inte OKEJ! Det går liksom inte att sova när man hör "Nu så vill jag gärna ut och prova mina vingar. Jag vill flyga, flyga långt, långt bort. Flax, Flax, Flax, Flax Flax, fast mycket fortareeeeeeeeeeeeeee."

Ja, två timmars sömn och en hel dag med skitprov som man dessutom måste betala för och för det sedan få ett skitbetyg ändå. 2.0 my ass!

Tingeling tingeling hits London part 3 version 2

Läste första artikeln i Svenska nationella provhäftet: Kickan. Herregud helt i min smak. Lite förvirrande men mycket sjukt och konstigt. I like. Resten verkar vara skit dock, Den enda som kunde va något bestod av en bild och därmed egen research No way!!
Nu har jag också skäl (med tanke på sv nat. prov..?) att leva upp till mitt nya men inte så välkända smeknamn: Roberto - The living Ipod. För idag har jag gjort något så givande som att lära mig texten på riktigt till Tingeling tingeling.

Tingeling tingeling come on baby shake that thing. From the Globen to Bejing let me see your booty swing.

Förövrigt har jag pillat lite med företagsbloggen POLKAGRISEN UF

Simple Life

Jag är arg på allt och alla. Jag vill inte leva såhär. Om jag fick bestämma (drömmer sig bort och blir rädd för sig själv och sina tredjepersonsbetraktningar)(ordet i parantesen bredvid blev rött=felstavat, suprise?! Som förslag fanns "personlighetsklyvningar" vilket också skulle passa) :


En bohem lägenhet som delas med diverse excentriska personer, kanske lite längre bak i tiden, typ innan Queen blir världskända och möjligheten att hocka upp med dem backstage fortfarande fanns, så jobbar jag konstnärligt och väldigt primitivt. Lite som i filmen "Jack" (svensk bohem film som alla som har tittat på Tv4 Film antagligen har sett, eller dissat för den delen) Droger förekommer det kan jag inte förneka, men modet, livsstilen är sliten men ändå så chic. Heroin-chic. Det är så det ska vara, så jag vill ha det. Jag vill kunna ta ett glas rödtjut varje dag och slippa leva i någon 9-5 vardag med stela människor.

Låter det inte perfekt? Det enkla livet lockar...

Protest!

Har ni sett deras snygga kläder?? Sjukt snyggt och rätt i vår alltså.
Nä, där lurade jag er allt. Jag ska inte bli någon blondinbella som bara skriver om vad folk ska ha på sig och inte.

Jag vill inte låta gnällig, eller jo det vill jag ju, men jag vill inte gnälla. Stor skillnad? Jo, det är det faktiskt. I vilket fall som helst. Jag är sjuk. Inte särskilt ovanligt och då har jag ju plikten som ständigt kallar. Jag skulle liksom behöva kunna andas ut i mer än två timmar åt gången. Jag behöver trots att jag är sjuk gå ut och stå där i stallet och mocka trots att det är 10 minus. Så är det bara. Jag protesterar!
Som protest idag så fick hästarna vänta längre än vanligt och jag tog dessutom på mig det fulaste jag hittade: För korta joggingbyxor med röda håriga hjärtstrumpor till som lämnade en fem centimeters lucka med blek hy synlig, blottad för kylan. Till detta den sedvanliga gröna hemska jackan som skulle slängts för länge sedan och på toppen en röd tomtemössa som skär sig illa med den ännu äldre halsduken som går i moderiktigt orange (höstens hetaste accentfärg!, fast är det inte vår? Jag har nog läst för mkt glamour och sån skit).
Iförd denna utstryrseln kan man ju ana att jag inte ville ha någon nyfiken gångbanepromenant (heter det så?) som stannar och tittar när jag longerar, mockar eller gör något annat skojjigt, mycket intressant, läs ointressant (de slutar aldrig förvåna). Nej, jag bryr mig faktiskt inte om de på gångbanan får syn på mina för korta byxor och min fula halsduk och hemska mössa. Grannarna har sett min rumpa (byxorna åker ner också!) varje dag i minst två år nu och det är liksom mer vanligt än ovanligt. Men när min nya inackodering kommer in när jag står där snorig och ful så har jag tappat all min värdighet. Såhär ska det inte vara. Botten är nådd. Snabbt fick jag fly och jag ska aldrig kombinera dessa kläder ihop igen. Jag lovar.

Sommarjobbsdjungeln

Tänk dig att du är sjuk. Du är i stort sett nyvaken. Telefonen ringer, du vill inte svara, men gör det ändå. Svara med en död röst -Ja, det är Johanna och möter en massa kinesiska om vårdcentraler och Kållered och Mölndal och gud vet vad. När du plötsligt inser att det var det där sommarjobbet du hade sökt som tanten ringer om. Fast vänta nu, trots att du lyckas hålla skenet uppe så tror jag ändå att tanten där i andra änden vet att du inte har en aning om vad det var för somamrjobb du sökt. Det måste lysit (löst? luust?) igenom rätt så rejält. PANIK! Intervju är bokad och du vet vart du ska, men till vem? Det missade jag också. GOD DAMNIT!

Hur ska man kunna hålla reda på vilket jobb man sökt när man måste söka en miljon olika?

Sellout

As much as I hate to say it.

Jag som hatade både Facebook och bloggar, Anna kommer du ihåg?, har förvandlats till en jävla bloggnörd och en som spenderar X-antal timmar enbart med att "kriga" med dumma kommentarer på facebook som nästan ändå igen förstår. Japp, så sellout är jag. Fuck it. Ni har i alla fall ingen räv och en katt som blivit klippt med sax på ryggen. Ha!

Snälla, snälla, snälla, snälla Kan inte ni som fortfarande har julgransbelysning ta bort den nu? Det är förfan snart sommar och ni lever i nån jävla tomtevärld. Stop it.
Med tanke på tomtar så var lapplisa och hennes bitchunge och tävla idag. Hur vet jag såhär mycket? Jag var nämligen på plats när ungen gapandes lastar ut hästen som fortfarande har på sig alla saker så av detta att döma hade de helt enkelt inte gått så bra på tävlingen. Inget mig emot...
I alla fall det är lite lustigt att se hur lappar sköter sitt jobb. I Lappens stall tar man till exempel in hästarna i prisordning. Först fick den dyra falsterbo-hästen komma in. Därefter lappens egna överskattade "hopphäst". Sen lilleponnyn och därefter en inackorderings normala häst. Så var det med det. Trots att den sistnämnda hästen var den som mest höll på att bryta sig ut genom staketen av panik så var det han som fick komma in sist, han kostade nämligen för lite. Det ni.

Har jag gjort svenska uppsatsen? Ja. Har jag gjort engelska uppsatsen? Ja. Har jag städat i alla mina skolpapper? Ja. Fabulous hur enkelt man tar bort en sån grov ångest. Så snabbt gick det. Nu väntar bara ångesten över att få tillbaka skiten med ett kasst betyg så att jag i ren ilska kommer skriva en helt ny uppsats. Fatta varför jag har ångest från första början!

Skabbet sprider sig

I'm low & the cat has no fur

Min lampa gick precis sönder, jag har ont i halsen, jag vill tillbaka till London, jag är låg.
Jag är smutsig. "TVÄTTA MIG!" Det funkade inte i London och heller inte här. Vad ska man göra? Hann jag klart med uppsatsen? Nej, Gick planen i lås? Nej. Har jag blivit mejlbombaderad av facebook? Ja. Det är i och för sig höjden av lycka när man har en bunt högskoleprov framför sig en lördagskväll. Tro mig.

Katten ser inte klok ut, mamma hade nämligen fått för sig att katten som aldrig går utanför dörren kanske drabbats utav skabb och började genast klippa av henne all päls. Med sax. Om hon inte såg skabbäten ut innan så gör hon i alla fall det nu. Jag hittar inte ens henne så att jag kan ta ett kort på denna hemska sak. Räven som var på besök i går kväll har säkert ätit upp henne. Nej, varför skulle den äta upp något som ser så oaptitligt ut? Till och med räven ratar katten. Stackars kissemiss.

London Dag 4

Så vaknade vi i främmande sängar vid klockan tre. Hade vi sovit något eller vad hade hänt? No one knows. Vi traskade snabbt upp och jag började slänga allt gammalt som jag inte ville ha med hem, borstade snabbt tänderna och gick sedan ut i natten, satte mig på bussen och somnade lika snabbt igen. Framme på flygplatsen blev det Starbucks igen och frukost.

Efter lång väntan och en väldigt noggrann undersökning hos flygpersonalen fick jag ändå komma in och kunde hänga på mattan utanför boarding disken. Men vi kan ju inte blockera hela gången sa Gyll snabbt. Det är lite grann meningen kommenterade de andra. Och där satt vi och sjöng Tingeling Tingeling, Come on baby shake that thing.
Helt plötsligt var det dags att kliva ombord och lite trött var man allt men det var roligt att hela raden bakom oss somnade i diverse härliga uppenmun poser som vi kunde skratta åt.

Någon satt och putta mig och sa att jag inte fick sova för att vi snart var framme hela tiden och sen var jag plötsligt hemma i Anneberg. Klappade min häst sen somnade jag.

London Dag 3

Last day eller inte egentligen men eftersom lillmickis bokat hemresa redan vid 4 på morgonen så beslöt vi oss för att dygna och få ut så mycket som möjligt av våran Londonweekend. Där gjorde vi nog också helt rätt.

Dagen till ära delades efter den fantastiska Ace frukosten tunnelbanekort ut och vi var fira. FREEDOM! Finally säger jag bara. Snabbt iväg från anstalten och mot the shopping malls. Nu ska vi ut och sightseea, men först en 40 min (12 stationer; South Kensington, Earl's Court och allt vad dem hette) lång resa var vi inne i staden. Nu la vi våra öden i Josés händer, för där i hennes händer låg nämligen en karta över London och den skulle bli våran guide till Buckingham palace, Big ben, London eye osv.Är det inte Store Benne?

Här finns de gubbarna man inte får peta på!

Peta på? Vad snackar Gyll om nu? Aha, sånna med mössor som står givakt! Där ramla pengen ner för de flesta som ingick i den guidade touren. Gyll ville givetvis posa med en av dem och fick även posa bredvid en som satt på en häst, men akta dig Gyll, gå inte över det vita strecket, där finns risk för att få hästbajs under ballerinan. Det vill vi ju inte. Vi såg hennes surmulna min när hon petade bort leran ifrån rundturen i "skogen" hos Ann Hathaway's Cottage. Stackars Gyll...

Jag kan säga att det var många upp and downs under denna turen. Ena stunden var vi övertrötta, andra överkäcka, tredje helt döda och så höll det på ända tills Darrello och Roberto kastade in handduken och åkte hem. Eller det trodde vi i alla fall. Men var vi hamnade, det är en helt annan historia.
Först hann vi konstatera att när den där Mango passion mojsgojsen från Starbucks tillfört all energi som går till ett trött tjejgäng så började dessa gå på hälarna och bli allmänt sega eller överhysteriska. Emaaaanuel ekar numera i vartenda vrå av London.

Vid halv sju kastade som sagt Darr och Robert in handuken och gav upp. Det var som att ge upp precis innan jag skulel få svart bälte i shopping. Damn it sucks! Men jag får garanterat underkänt i Hitta med tunnelbanan för nu börjar den roliga historien.

Jag och Darrell skall ta oss till West Kensington ifrån Stora stan. Ta den röda och hoppa av vid earls court. Okej, vi tar den röda men nej här finns inte något Earl's court. Vi får hoppa av i Tempel och gå en jävla bit för att komma till en annan station som var för circel router och district. Den gröna skall vi ta det vet vi. Men vad heter stället där vi bor? Total minnesförlust och virr uppstår och i hopp och förtvivlan tror ci att vi står på rätt vagn och gör triumferande High-five när vi sedan hoppar av i Tower Hill: ANDRA ÄNDEN AV STADEN.

SUCK, vi åkte åt fel håll! Vi är tillbaka där vi började med Jack the Ripper touren. Herregud robert du är kass på sånt här. Ja, jag vet tack ändå Darrell för ditt enorma stöd. Det var bara ner igen och hitta en grön linje mot WEST KENSINGTON och denna gången var vi inte lika snabba med High-five och andra förtidiga hej-ropanden. Men denna gången lyckades vi och det vi inte kunde förstå första gången, att det gick så himla snabbt hem, var nu emr förståeligt eftersom vi faktiskt bodde i slummen och det tog 40 minuter hem.

Det skulle inte förvåna oss om de som dessutom fortsatte mot Harrods redan är hemma innan vi är det, men med lite dignity (god I'm so Londonized, jag kan inte ens komma på det svenska ordet till bl.a. bjorkens höga suckar) i behåll. Vi korkade upp vinflaskorna och tjohej nu var det förberedelse inför sista kvällen. In på rummet under min mest privata stund, sminkningen utan kläder på då knackar såklart grannarna Th och A på. Men NEJ, Vänta!! På med en tröja i alla fall och sen var det bara att dricka några djupa klunkar.

Vi blev klara och traskade glatt ner mot Famous three Kings där vi även mötte våra kära lärare som uppmanade oss att vara hemma senast 11. Snälla lite längre. Det är ju St Patrick's Day? Be home at eleven! -Woow tat lungt. Vi beställde fish and Chips och betalade innan annars fick man ingen beställning som italienskan lärt oss dagen innan. Jepp, vi kan det här nu. Tyvärr hamnade de flesta pommes fritsen utanför tallriken pga. lite för mycket alkohol.

Lite biljard (som jag såklart vann) avslutade nästan kvällen på puben. Först fick vi några ljusdioder som prydde oss under kvällen. Men nej klockan är kvart i 11 vi måste bege oss mot slummen. Inte komma försent en kväll till. Men vem vill gå coh lägga sig en sån här fin kväll? Inte Darr och Robert i alla som kraschade i th och a's rum. Vi provade deras nyinköpta skor och skällde på de puckade grannarna och vad som hände mellan det och det att klockan ringde klockan tre förblir en hemlighet.

What happens in London, stays in London.

Anställningsintervju

Armsvett alltså. Puh det var lite nervöst där ett tag. Men hela intervjun gick bra och kortet gick också bra. Jag sprang inte därifrån och jag var inte knallröd i ansiktet och han sa inte att jag såg pårökt ut vilket har hänt andra gånger(!)
Nu håller vi tummarna för att jobbet går vägen och att svenska uppsatsen blir klar innan midnatt i morgon och även att roberto och darrellos planer går i lås.. Vi får se ;)

London Dag 2

Jag hade duschat kvällen innan på något jäkla vänster, sova-med-blött-hår frisyren var ju på plats så duschat, det hade jag ju i alla fall gjort. Men hur det gick till:

1. Ta med dig nya strumpor och dina hygienartiklar

1. Gå så nära duschen som möjligt innan du ar av dig stövlarna


2. Gå in med förskräckelse i duschen


3. Låt vattnet flöda och tvätta bort allt London damm


4. Blunda (det känns mycket bättre när du inte ser det smutsiga duschdraperierna)

1. Torka fötterna


2. Ta på de nya strumporna och hoppa i stövlarna innan du nuddar det äckliga golvet

1. Nu kan du vira handduken runt dig och gå tillbaka till rummet

Och, ja vi hade duschar i korridorerna. Jag vet, vi bor på en anstalt!

Nu skulle även första Ace fruktosten låta sig smakas. Flingpaketen har vi ju hört talas om men att det skulle vara så lyxigt att vi fick rostat bröd också hade vi aldrig kunna föreställa oss. Sikken start! London ligger på pluskontot!

Men vänta nu, vi vet att jag tog en dusch, men vågade jag verkligen sova i den där noppriga sängen? Det här börjar blir ett mysterium ala "Jack the Ripper". Jo, förstår ni kära medborgare, vinterjackan hade ju parkerats i sängen kvällen innan och ersatts av den mindre förmågan, skinnjackan och där någonstans efter duschen och innan sova-med-blötthår frisyren hade magi hänt. Vinterjackan blev nödlösningen på smutsiga lakan problemet. Jag kan ju sova i min jacka! Utan att ens nudda lakanen, men herregud vilken TUR att jag tog med mig vinterjackan!!

Dagen började med en busstur till Shakespeare's birthplace. Jag minns inte riktigt vad, var eller varför vi kollade på alla bondgårdar eller varför vi hamnade på en bondgård tillsammans med 100 dagisbarn. Vad gör vi här????! Var nog dagens största fråga.

Subway fick bli en tillbaka till realityupplevelse efter flera timmar shakespeare och annan skit. Vi hann även besöka en av de cirka 50 Accessorize (tveksam stavning) som vi gick förbi under resan.

Äntligen hemma var det dags att göra det vi hade kommit till London för. SUPA! Nej då, vi hade fått en uppmaning av Darrell kvällen innan om att vi ska blir mera softikerade efter att vi nycklat till. För min del slutade kvällen i Piccadilly Circus och på diverse olika klubbar. Först Oxygen, ett jäkla skethak där vi fick skumma shots och satt för det mesta ensamma. Vi stack och gänget splittrades. Duon Tingeling - Lingeting letade vidare efter Ruccola, en fabulous nattklubb som även provats på dagen innan. Men nej, ingen som kunde bjussa på något gott här. Nej, vi traskar neråt efter en för lång kvart och hittar en trappuppgång, O Neill's! Jippi, nu börjar det likna något. Sveriges motsvarighet till Harrys och jag känner mig redan hemma.

Kvällen var enligt lärarna tvungen att sluta hemma på anstalten senast klockan 01:00. Men vid kvart över ett stod Linge och Tinge utan någon som helst längtan hem kvar i baren på O Neill's. Men efter att Kära Hasse ringt och sjungit Hallå hallå medan jag förskräckt kastat telefonen till Linge så forstod vi att det var dags att dumpa killarna och åka hem. Bara ett problem, tunnelbanan gick inte längre... Shit, jag kastade mig mot första taxi och där fick vi in ännu en "kulturell" upplevelse. Man måste ju åka Cab i London. Väl framme i slummen prutade vi enr priset rejält och gubben blev inte så glad när vi sedan inte heller lyckades ta oss ut ur bilen.

"First you don't pay, Now you can't even get of the car"

Nej, vi e fattiga studenter ljög jag och vi traskade glatt in till Hasse och berättade att vi var hemma. Hoppas Hans var lika trött som han såg ut så att han inte märkte hur mycket vi slira på stavningarna.

London Dag 1

Vi satte oss på flyget ca 9-10 och resan gick smidigt. Darrell och Roberto satt bredvid VD och lyssnade på musik, och sjöng, väldigt högt. Inte så uppskattat skulle det senare komma att visa sig. När planet väl landat 1 H och 45 Min senare var det dags att ta av sig vinterjackan, det var nämligen mycket varmt i Stanstead. Skulle kanske inte ha tagit emd min vinterjackan ändå.

Med vinterjackan i famnen var det bara att bege sig mot bussen som så käckt var hyrd av Kitas Gymnasium. Bra jobbat lillmickis! Bussen var trevlig och stämningen infann sig genast men innan bussen kunde rulla iväg väntade vi på sista passageraren, Emelie. Sist men inte minst kom även hon på bussen efter att ha "väntat" på oss någon annanstans medan vi väntade på henne i bussen. Aja, nu ska inte sånna här saker förstöra resan. Nej, i med hörlurarna och hitta tonen. Darrell och Robert fortsätter att terrorisera och vad är det som händer? Lite oskyldigt flörteri bryter ut med passageraren framför.

Resan som planerades ta en timma tog dryga tre timmar och vädret har aldrig varit finare i London. Jippi, trafiken står still och musiken går på repeat. Ingen smärre hit.
Vi kommer mot förmodan fram och vad väntar där då; Ace Hotel, the anstalt from hell.

Hur i hela friden kan man kalla en trappuppgång med ojämna trappsteg täckta av heltäckningsmatta med klet i och stålrörssängar för HOTELL!? Jag bara undrar.
Väl på rummet tog jag av mig stövlarna och där gjorde jag misstag nummer ett.

1. Ta aldrig av dig skorna

Sekunden då strumporna möter heltäckningsmattan bildas något slags superklet som får dina strumpor (som är nedstoppade i stövlarna igen) att klibba fast i skosulan vid varje steg du skall komma ta resten av den dagen. YUCK!

Det var en snabb vända inne på "hotellet" och det var ju skönt i och för sig för hotellet var inte bara skabbigt det låg dessutom "noppror" på lakanen. Ska vi stå upp och sova?? Ne, nu går vi.

Jag tror vi tog tunnelbanan här för första gången och målet var Tower Hill (vilken Darrell och Robert bekantade sig lite för mycket med vilket vi kommer till i dag tre... excitig isn' it??) I Tower Hill väntade en överraskning(!), en JACK THE RIPPER tour, guidad av en lite lätt fanatisk man som londonborna tröttnat på och börjat hälla otrevliga saker över om han går för nära vissa byggnader.

Jag vet inte varför de var så emot honom, själv tyckte jag han hade bra inlevelse, men faktum var att innan guiden började som började klockan 17:00 hade vi inte ens haft tid till att äta. Vi var trötta och vrålhungriga. KFC (Kentucky fried Chicken) blev nödlösningen och har vi någonsin sett VD äta så fort? Nej, nytt rekord konstaterade hon själv glatt.

Det började bli mörkt och kallt, vi e trötta och magen värker, vilken mardröm. Jag gillar inte London.

När den guidade turen var slut skulle vi in till Piccadilly och "festa". Med festa så ingår det att sitta på Starbucks, att tokleta efter badtofflor så att man kan ta en förbannad dusch efter denna förbannade resan och att komma i skabbiga reskläder för att hamna på den ökända "Ruccola" eller "Sirocco" som den egentligen hette. Det var givetvis fullknöckat denna söndag och vi fick nästan klämma oss in (NOT). Men det var inte bara jag som var grinig och kände mig helt omotiverad eller vänta nu var det bara jag? Jag minns inte, matbrist och sprit leder till minnesförlust och så beskriver vi den kvällen.

London!

Jag ska självklart blogga jättemycket om allting som hände i London , men behöver först lite bilder som kan locka fram minnena. Jag citerar min kära VD:

"jag kan inte fatta att det var i går vi var vid gubbarna man inte får peta på"

"Du har 48 nya meddelanden"

Men seriöst, hur mycket kan hände under två dagar?? Jag har haft sjukt roligt i London och har inte sovit särskilt mycket. Fabulous

I'm outta here!

Ska man ta med sig solglasögon? Det e ju soligt här..?
Jag visste att jag hade glömt något. Foundation! Vem klarar sig utan en sådan? Nej, tur säger jag bara. Nu ska jag snart dra på strumporna, nagellacket måste bara torka först sen ska jag till Gbg city airport aka skabbsäve mitt ute på landet.
Ja så nu blir det verklgien av. Knappt man tror det själv. Så nu väntars evärdigheter som William Shakespeares födelseplats, Stratford upon Avon, lite nattliv och såklart shopping.

Det är svårt att packa

Med en miniliten väska som skall få plats som handbagage och en fånig regel om vätskor har den här packningen varit den jobbigaste hittills. I en enliterspåse ska man få plats med (och helst med mycket luft i mellan) : tandkräm, deo, nivea, schampo, balsam, tvål, bodyglitter, parfym, hårgel, hårspray och munskölj. Min påse har spruckit och går precis att stänga. Jag fick ta med en reserv ifall den skulle spricka och har som plan att ta fram den ytterst försiktigt vid inspektion för att hela innehållet inte ska ploppa ut.

Sen har jag förutom detta tagit med mig dubbla och till och med trippla uppsättningar av det mesta. Två jackor (en vinter och en höst/vår), två par stövlar (vardag och fest), två uppsättningar armband halsband som också kan mixas matchas tillsammans för flera ihopsättningar (smart va?!) och sedan sist men inte minst tre olika partyoutfits, en för varje kväll. Sen har vi ju kläder som man åker i också, de tyngsta och klumpigaste.

Nu tror du säkert att min väska inte går att stänga och jag kan erkänna att lite svårt var det. Men med lite "lust" går allt som Magnus Rosén i går så klokt sade. Det fans i alla fall plats över för en handduk, halsduk, underkläder, strumpor, tights you name it! Detta packet gick tillsammans på enbart 8 kilo. det blir ju fyra fem kilo att shoppa för. 10 kilo regeln klarar jag. Jag menar en del ska ju slängas och väskan lär ju ingen väga precis. Det går nog jättebra.

I'm an optimist..!
See you in three fabulous days

www.polkagrisenuf.blogg.se

Bilder 09-03-13

Svenska Mässan - Våga vara egen 2009

8:30- 19:30 kämpade vi och sålde slut på allt stach så nu är det bara lite årsredovisning och sånt kvar. Höjdpunkter under dagen var att se Magnus Rosén inviga med sitt bassolo och att sedan se Darrell springa efter honom och försöka pracka på honom våra polkagrisrosor och fjäska med "Den är lika söt som du".
Dagens andra höjdpunkt var att deala med Tomas Ravelli. Hans dotter hade tydligen fått panik eftersom deras affärer gick dåligt (tror jag det om de inte ens har råd med riktig färg till sin monter, fula pappersväggar...) så han dök upp mitt emot våra kära klasskamrater Fika UF och då fick vi chansen att sälja våra fantastiska polkagriskarameller även till honom. Han bad nämligen Bea ta ett kort på honom tillsammans med sin dotter mf. och då var jag snabb; bara om du köper av oss. (Supersmile) jajjemän kortet blev godkänt och han köpta av både oss och Fika UF.

Bygge @ Svenska Mässan

Hur idylliskt får det bli?!

Herregud jag gick ut i kylan halv sex i morse, var inne på Kitas och virra några timmar och är nu nyincheckad och även inväxlad i pund, bara packningen kvar... Lite jobbigt att få plats med allt i ett handbagage. Vätskebegränsningen är verkligen ett problem. Som grädde på moset fick vi reda på att det dessutom inte finns handdukar! Hallå! Vad tänker ni med?!

Vi spela lite kort på våran geografi för att förstå hur kommunikation kan vara frustrerandse; Vi hade nämligen fått olika spelregler vilket en mycket smart klasskompis var snabbt med att uttrycka när leken skulle spelas under total tystnad. No exceptions. Men bra sabba hela spelet. Do it!

Vid 11:30 hade vi raggat upp en overhead och packat in den i VDs respektingivande Jeep som givetvis stod uppkörd mitt på Magasinsgatan, till många klasskompisar förvånelse, ni skulle sett deras miner. De kollade först på de gigantiska däcken för att sedan titta upp mot förarsätet och mötas av VDs smile, kolla ner igen och därefter upp och summa summarium blev ett förvridet ansikte. HAHA! Arne ville såklart åka med men sorry, det är fullt.

Med nyvunnen respekt, efter att Darello förövrigt läxat upp en tvåa som hade skräpat ner våran overhead bar det av till Svenska Mässan. Vrålåket parkerades och nu skulle allting in i montern. Jag vill inte tänka på hur vi slet med maskeringstejpen och all färg. Den svarta var dessutom en jävla sketfärg och det slutade med att jag fick sitta med kniv för att få loss tejpen utan att all färg hängde med.

Sex timmar senare, klockan 17:57, var vi klara och färdigmålade och hade städat så gott det gick. Yes! Trötta och rödögda gick vi ut och vad hade hänt: Jo, snöat hela 20 cm!! VD droppa av mig utanför Lisebergsstationen och jag traska hela vägen hem (inte från Liseberg alltså, men ifrån ah ni vet). På tåget satt två killar och snacka om sin och cos och y och massa x och k värden. Usch, ni låter som DD och Ratsius. Tur att de hoppade av i Mölndal annars hade jag puttat av dem.

My room is a mess!

Jag packar inte bara för Londonresan, utan även för Svenska Mässan då vi ska bygga våran monter imån(!) och för att inte glömma alla sommarjobbsansökningar som ska ut nu i sista minuten. Herregud. Jag trodde jag hade städat här.

www.polkagrisenuf.blogg.se

Ni tar livet av mig

Jo, visst det är mycket att stå i inför våran Mässdebut och visst är vi lite överkäcka allihop. Men jag får inte lite ont i huvet när jag tänkte gå in och blogga på Företagets blogg och möter en knallrosa bakgrund prydd med två överkäcka KÄK(vad det nu är) -inlägg. Kiss me slovely, eller vad är det Mr Beldau brukar säga?

Funderar förövrigt på att skaffa en fylletatuering. Nu har jag två (minst!) bra tillfällen att få det gjort och när är en bättre stund än om inte på fyllan? först har vi valand studentgrejsmojs, fri entré för piercade såklart. Gött. Sen har vi London. Vågar man skaffa en där? Tänk om jag får HIV bara för att de är så skitiga? Kanske är det värt smällen. Vad vet jag.

Dance fucker, Dance

Hur många Hemingway finns det egentligen?

Man går till Kunskapens Tempel men vad får man med sig hem? SKIT! Nej, du Mikael, Kunskapens Tempel är inte Da Tempel.

Medvetna val

Jag skriver dagbok. Det har jag gjort sen jag kunde skriva. Fast idag är det mest formtoppar osv som antecknas, förr i tiden var det både det ena och det andra skitsnacket. Det finns till exempel fina citat där jag skriver om mina "bästa" vänner. (Jag var en mycket egoistisk tjej och jag är nog, läs enbart är, det fortfarande)

"Hon var här idag. Hon går mig på nerverna!!"

"Idag var jag med min bästis, vi cyklade. Hennes lilla bäbycykel gick sönder så hon fick gå hem. HAHA rätt åt henne."

Jag verkar vara en trevlig typ. Jag förstår inte vad som lockar fram denne avgrundslösa ilskan hos mig. Jag kanske borde gå seriös anger management? Jag kanske ser snäll ut, men oj där såg du fel.

Nu gör jag ett medvetet val. Det stod att man skulle göra det på studera. nu. Men vem är lilla jag i denna värld att bestämma om kineserna skall få ha kylskåp och isåfall med eller utan freon? Nej, jag har ju inget med dem att göra men den sekunden jag väljer att strunta i vad de gör med världen så gör jag också ett medvetet val och förstör hela planeten.

Jag vill väl inte att jorden ska gå under, men det kommer den inte heller ( i alla fall inte när jag lever,varför bry sig?;) så jag kan göra som alla andra; Låtsas Eco-a hela sitt liv. Omen vadå jag har liksom en påse i majsfibrer, värsta EKO! Jahaja men hårfärgen, sminket och hårsprejen du nyss köpte då? Var de så EKO då?? NEJ! Gör dina egna medvetna val. Skit i mina.

Där hade du tur Skutten

Jag höll på att köra över en hare här utanför för någon timma sen..! Enligt körkortsboken får man j inte direkt tvärnita för en hare men det var precis vad jag gjorde. Hans öra var någon centimeter från att ryka och där hade du sannerligen tur lille Skutt.

Dagens frågetecken:

• Vad gör hemsk-fruktansärd-cpstörd-dagmamma frmför mig i kön?
• Går det inte att ändra sätet samtidigt som man håller ner kopplingen utan att flyga bak tappa kontrollen och flyga framåt på samma gång?
• Vad ska jag ha med mig till London?
• Är Let's dance hela Sveriges skola där man lär sig att be om ursäkt för alla framsteg man har gjort? (Inte en jävel kan säga Ja, idag dansade jag JÄVLIGT bra, utan njee jo kanske lite bra va jag, eller nej jag e ju svensk, jag får inte säga sånt, jag SÖG)
  
• Vad var mitt sista frågetecken?
  

Trainierung

Pappa är en excellent fotograf.

Träning var det idag, för Lasse Parmler, trevligt som alltid och ett helt okej form-besked.

Det måste tilläggas att L. Parmler är ridsportens svar på Mr Beldau. En tjej blev ledsen för att hon gjorde fel och för att nämna ett citat:

"Lipa, Va e det här? Så kan man ju inte hålla på. Det är ridsport det här. Herregud..."

Kaos

För att sammanfatta gårdagen så var det verkligen kaos. Kaos när vi åkte till Musikalen, kaos mitt i stan, i jakt på parkering, kaos utanför nattklubbarna, kaos på vägen hem.

Med ungefär en minut till godo svänger bilen upp framför Operan och nu skulle parkeringsplats först hittas och sen biljetten betalas. Herregud det var teamwork på högsta nivå när alla slängde sig ur bilen och tog sig an sin tillsatta uppgift. Min var att betala biljetten; Jag och maskinen kom inte så bra överrens så bilen fick parkeringslov fram till 04:15 :D

Med andan i halsen slår jag mig ner bredvid ett gäng tyskar som verkar gilla Mary Poppins och som diggar och sjunger med. Whatever, ni har ju aldrig varit normala.

När föreställningen äntligen är slut kommer nästa problem, vart ska vi? Vasa Viktora. Men då åkte vi en annan bil och den skulle ju också parkeras. Omen vi tar Heden, Nee det gick inte för sig, det e bättre längre upp. Sväng! Oj, nu åker vi tillbaka igen och rätt som det var var vi tillbaka på ursprungsplatsen.

Ett nytt försök och en fickparkering senare ser alla belåtna ut, men den där skylten som visar ryggen mot oss hade andra planer. "10 MINUTER" JiPPI! Ut igen och virra runt på stan och ca 30 minuter senare är platsen funnen. Gissa var? Heden(!)

The Queen var först och jo det var ju ett intressant ställe, några fjortisar provade på att hångla med varandra och killarna också dem i preeighteen åldern, tappar hakan. Vidare, och här blir det mest flummigt, i en takt utan dess like, kommer vi till det fruktade, hatade, förkastade KEYBAR. FY FAN vad jag hatar KEYBAR. Inga dåliga minnen så direkt men det är ju det sämsta haket i hela GBG. Mingel är tusen gånger bättre. Mingel(?!), ueew...

Lite bråk och en bussfärd senare e det äntligen bilen hem till lilla hålan. Mysiga lilla håla och mysiga säng.

more is more

Nu ska jag med alla mina fyra armband(!) ut och vänta på alex the driver för att åka till Göteborgsoperan och beskåda musikalen Mary Poppins, därefter Afasi och Filthy, tror jag i alla fall. Vi får se. Lite skön krogstämmning blir det nog efteråt i alla fall. Fast imån e det stenhård träning som gäller så det gäller ju att ladda lagom idag, Lasse Parmler ska grilla oss imån. Looking forward to it. Ha en bra kväll!

Annebergsnytt

Annebergsnytt

Idag på förmiddagen sågs en kvinna, troligtvis drabbad av någon psykisk sjukdom enligt öron-, näsa-, halsläkaren kvinnan uppges besöka regelbundet, röra sig i skumma kvarter. Kvinnan visade sig ha drabbats av sinnesförvirring och gått på FRISKIS & SVETTIS Medelpass med en lite meditativ instruktör. Kvinnan fick panik och börja dra i kragen bakåt hårt mot strupen och drabbades vid flera tillfällen av kritisk syrebrist. Mentalsjukvården hämtat kvinnan efter att hon mumlat för sig själv under samma instruktörs avslappning -"Nu kan jag dö, det är lika bra att dö, här och nu".

Vi här på Annebergsnytt pratade med både kvinnans regelbundna öron-, näsa, halsläkare och med kvinnan själv.
Vad hände med kvinnan? -Jo, som så ofta drabbas hon av impulser och hon fick helt enkelt för sig att hon skulle träna bland "normala" och menade att lite social kontakt skulle göra henne gott, vilket jag i och för sig håller med om, men tycker nog att just denna typ av sociala kontakt är för mycket för henne.
Vi har hört att du avskyr allt som är mainstream och kommersiellt, vad gjorde du på Friskis & Svettis idag? - Ja, precis det stämmer.
Okej, men vad tyckte du om passet, andra motionärer hörde att du mumlade något under avslappningen kan du utveckla det för oss? -Kan väl gå för sig. När jag går till ett träningspass så förväntar jag mig uppåt låtar och inte några jävla låtar som går helt i baktakt och som man får självmordstankar av. Jag brukar själv träna till Slipknot och lite annan blandad hårdrock.
Vi råkar veta att du skall till Göteborgs Operan imorgon för att närvara under ett fullsatt "Mary Poppins", är inte det att gå mainstream för dig? -Inte om jag inte tycker det, jag föredrar musikaler framför skolarbeten, vilket hade varit alternativet i så fall och förbehåller mig rätten att bestämma vad som anses "mainstream" och inte.
Sist men inte minst, hur går det med dina husdjur? Sist vi träffade dig efter att ha försökt bada i Kungsbackaån med en rödlätt kompis, sa du att du hade en häst och en hamster. -Jo, tack som frågar det går bra. För tillfället utövar jag olika psykologiska experiment på dem.

Som ni förstår har kvinnan blivit något av en lokal kändis i området och hennes läkare lovade att kolla över hennes medicindos. Vi hoppas för allas skull att den höjs.

Här offrar man sig själv

Lite skönt vårväder idag, var till och med för varmt för vinterjackan. (buhu jag älskar vinterjackor, NOT) (fast ändå för de är så varma och man kan liksom somna i dem...) Jag trotsade förkylningen som enbart tycks framträda i skolan, konstigt. Kan man utveckla sjukdomar som utspelar sig i tråkiga situationer?? T.ex. skolan? Det finns ju hästar som blir halta så fort de får en sadel på ryggen...

I vilket fall så var alla pigga och glada till och med jag sådär vid lunch tid och jag trimma dököttet på galoppbanan, eller rättare sagt rusade runt helt utan kontroll. Det visade sig att "dököttet" inte var så dött utan väldigt piggt och bråkigt. Det slutade med att vi fick med oss 7 instängda hästar i ett våldsamt tempo. Jag kan aldrig minnas att jag tagit mig runt den galoppbanan på bara ett ögonblink. Fattades bara att alla hästarna rusade igenom staketen och Lappen (hemsk kärring) kommer ut och börjar skälla ut mig. Lappens hund skrämde förövrigt dököttet och det borde ju nästan jag skälla ut henne för. Den var förövrigt lika ful som tanten själv. Skethund.

Med tanke på det här att man offrar sig, dels gör jag ju det för min egen skull, det e ju jag som vill rida, eller hur? Men sen så offrar man sig för lite andra saker och detta har lett till:

• 1 stycke bula i huvet, asont syns dock ej, lite synd att sådan smärta bara känns och inte syns
• 1 stycke blåmärke, Grupp #2 började idag jobba på Brucans "Dancing in the dark" och trummisar får stå ut med mkt, blödande knogar i vanliga fall men när man ska larva till det med digitala "trumset" (patetiskt att ens kalla det trummor) som givetvis är installerat för lågt blir blåmärken är ett faktum

Man tar saker för givet

Att höra fågelkvitter och då menar jag riktigt fågelkvitter, inte någon kråka, skata eller äcklig fiskemås bröl, utan fasaner, mesar eller va dem heter och sånt. Det är livskvalitet. Hör man det i stan kanske?

Eller att mötas av två hungriga brummande hästar varje morgon. Det är grejer det.

Efter lite tekniska problem lyckades jag till och med publicera det senaste inlägget, alltså inte detta utan det innan... Förstår ni? Alltså det senaste riktiga fast detta e ju också riktigt men ändå inte utan mer en felrapport eller va ska man kalla det, Äh ni fattar. Anledning var i alla fall en uppdaterad www.amatorbilder.blogspot.com

The Studio

Jag ska tydligen till någon "Studio" imån. Jag råka säga att min tyska lärares pappa hade dött och att jag var ledig på riktigt denna onsdagen... Not good.

Varför kan man fråga sig, alla tjejer kollar ju på Top Model och älskar mode och att fota sig själv i samma vinkel en miljon gånger och jo, jag erkänner det har blivit ett och annat kort med ena handen i luften hållandes kameran medan ansiktet desperat poserar. Nu blir det ju på riktigt, men här kommer mina argument:

• Man kan inte vara "fotochic" på beställning, man måste liksom ta vara på de få tillfällen som kommer och de kommer inte ofta, definitivt inte imån
  
• Att posera framför någon Ö-fotograf med något B-smink (kan man inte få ögonsjukdomar om man lånar mascaror? ska jag ta med egen?) och hemmagjord frisyr känns sååå SELLOUT
• Och fjortis för den delen
• Döda mig inte Anna
• Jag har dåliga erfarenheter av fotografering(TRO MIG). Ta t.ex. skolfotot i ettan. Ett rött ansikte blev resultatet eftersom jag inte kunde sluta generat-skratta (vad heter det???) eller det bästa exemplet när jag på senaste fotograferingen sprang iväg efter en bild och en fruktansvärd fotograf. Han undra om jag var pårökt! Hallå eller, jag kommer från Anneberg och är uppväxt i Lindome, vi kör med GHB.
  

Jag har trots alla mina moraliska motsättningar funderat ut lite ombyten, man skulle tydligen ha tre stycken. Kill me, just chopp my throat off, do it. I'm tired of this anyeway (snälla lägg inte in mig på BUP, den här bloggen e inte seriös, jag är INTE seriös)

I'm not dead

I'm just half alive.

Det är ett krig inuti mig just nu. Det är andra världskriget. De goda bakterierna kämpar mot de onda och robert nyser om vartannat. Kan man blir sjuk två ggr på rad? Det e inte okej.

Helt meningslöst

Oh herregud. Fortfarande lite bakis och ny hem kommen från lilla Gyll och Rydstern(Jag FLÖG fram på motorvägen förbi två poliser och jagade den tredje i häcken hela vägen till Anneberg). Vi har haft ompackningsdag med företaget och det blev bra men jävlar vilken tid det tog. Vi skulle inte bara packa om allt stach vi skulle även göra våra egna T-tröjor. Blev det bra då? OM det blev bra!

På vissa av tröjorna fastnade smörpapper och på andra lite hårstrån.

"jag gillar inte att ni kallar det hårstrån"

Okej, Ludd, dådå Darrell. Tröjorna blev klara trots diverse problem med sket Claes Olsson-papper och diverse andra små bläckpatronsproblem saktade ner de annars så glödheta Polkagrisen UF (man måste ha bläckpatron, inte laser, men laser e ju Hightech så det e klart att det blir problem). Roberto-tröjan blev helt klart snyggast och den ska jag ha på Mässan 13 mars, Kom dit och beskåda!!

Nu sitter jag här och äter middag, och ja inte ens en härlig falukorv-köttfärs-kombo blev det utan en helt okej pannbiff ngnting grönsaker whatever. Jag trodde nog det skulle bli dagen eftermat men nej där ser man. Märks det att för förstå gången jag skriver så har jag ingen slutsats? Ingen poäng liksom? Helt meningslöst.