Dagen till ära delades efter den fantastiska Ace frukosten tunnelbanekort ut och vi var fira. FREEDOM! Finally säger jag bara. Snabbt iväg från anstalten och mot the shopping malls. Nu ska vi ut och sightseea, men först en 40 min (12 stationer; South Kensington, Earl's Court och allt vad dem hette) lång resa var vi inne i staden. Nu la vi våra öden i Josés händer, för där i hennes händer låg nämligen en karta över London och den skulle bli våran guide till Buckingham palace, Big ben, London eye osv.Är det inte Store Benne?
Här finns de gubbarna man inte får peta på!Peta på? Vad snackar Gyll om nu? Aha, sånna med mössor som står givakt! Där ramla pengen ner för de flesta som ingick i den guidade touren. Gyll ville givetvis posa med en av dem och fick även posa bredvid en som satt på en häst, men akta dig Gyll, gå inte över det vita strecket, där finns risk för att få hästbajs under ballerinan. Det vill vi ju inte. Vi såg hennes surmulna min när hon petade bort leran ifrån rundturen i "skogen" hos Ann Hathaway's Cottage. Stackars Gyll...
Jag kan säga att det var många upp and downs under denna turen. Ena stunden var vi övertrötta, andra överkäcka, tredje helt döda och så höll det på ända tills Darrello och Roberto kastade in handduken och åkte hem. Eller det trodde vi i alla fall. Men var vi hamnade, det är en helt annan historia.
Först hann vi konstatera att när den där Mango passion mojsgojsen från Starbucks tillfört all energi som går till ett trött tjejgäng så började dessa gå på hälarna och bli allmänt sega eller överhysteriska. Emaaaanuel ekar numera i vartenda vrå av London.
Vid halv sju kastade som sagt Darr och Robert in handuken och gav upp. Det var som att ge upp precis innan jag skulel få svart bälte i shopping. Damn it sucks! Men jag får garanterat underkänt i Hitta med tunnelbanan för nu börjar den roliga historien.
Jag och Darrell skall ta oss till West Kensington ifrån Stora stan. Ta den röda och hoppa av vid earls court. Okej, vi tar den röda men nej här finns inte något Earl's court. Vi får hoppa av i Tempel och gå en jävla bit för att komma till en annan station som var för circel router och district. Den gröna skall vi ta det vet vi. Men vad heter stället där vi bor? Total minnesförlust och virr uppstår och i hopp och förtvivlan tror ci att vi står på rätt vagn och gör triumferande High-five när vi sedan hoppar av i Tower Hill: ANDRA ÄNDEN AV STADEN.
SUCK, vi åkte åt fel håll! Vi är tillbaka där vi började med Jack the Ripper touren. Herregud robert du är kass på sånt här. Ja, jag vet tack ändå Darrell för ditt enorma stöd. Det var bara ner igen och hitta en grön linje mot WEST KENSINGTON och denna gången var vi inte lika snabba med High-five och andra förtidiga hej-ropanden. Men denna gången lyckades vi och det vi inte kunde förstå första gången, att det gick så himla snabbt hem, var nu emr förståeligt eftersom vi faktiskt bodde i slummen och det tog 40 minuter hem.
Det skulle inte förvåna oss om de som dessutom fortsatte mot Harrods redan är hemma innan vi är det, men med lite dignity (god I'm so Londonized, jag kan inte ens komma på det svenska ordet till bl.a. bjorkens höga suckar) i behåll. Vi korkade upp vinflaskorna och tjohej nu var det förberedelse inför sista kvällen. In på rummet under min mest privata stund, sminkningen utan kläder på då knackar såklart grannarna Th och A på. Men NEJ, Vänta!! På med en tröja i alla fall och sen var det bara att dricka några djupa klunkar.
Vi blev klara och traskade glatt ner mot Famous three Kings där vi även mötte våra kära lärare som uppmanade oss att vara hemma senast 11. Snälla lite längre. Det är ju St Patrick's Day? Be home at eleven! -Woow tat lungt. Vi beställde fish and Chips och betalade innan annars fick man ingen beställning som italienskan lärt oss dagen innan. Jepp, vi kan det här nu. Tyvärr hamnade de flesta pommes fritsen utanför tallriken pga. lite för mycket alkohol.
Lite biljard (som jag såklart vann) avslutade nästan kvällen på puben. Först fick vi några ljusdioder som prydde oss under kvällen. Men nej klockan är kvart i 11 vi måste bege oss mot slummen. Inte komma försent en kväll till. Men vem vill gå coh lägga sig en sån här fin kväll? Inte Darr och Robert i alla som kraschade i th och a's rum. Vi provade deras nyinköpta skor och skällde på de puckade grannarna och vad som hände mellan det och det att klockan ringde klockan tre förblir en hemlighet.
What happens in London, stays in London.
HAHAHA! Helt fantastiskt Roberto!!
SvaraRadera