Här offrar man sig själv

Lite skönt vårväder idag, var till och med för varmt för vinterjackan. (buhu jag älskar vinterjackor, NOT) (fast ändå för de är så varma och man kan liksom somna i dem...) Jag trotsade förkylningen som enbart tycks framträda i skolan, konstigt. Kan man utveckla sjukdomar som utspelar sig i tråkiga situationer?? T.ex. skolan? Det finns ju hästar som blir halta så fort de får en sadel på ryggen...

I vilket fall så var alla pigga och glada till och med jag sådär vid lunch tid och jag trimma dököttet på galoppbanan, eller rättare sagt rusade runt helt utan kontroll. Det visade sig att "dököttet" inte var så dött utan väldigt piggt och bråkigt. Det slutade med att vi fick med oss 7 instängda hästar i ett våldsamt tempo. Jag kan aldrig minnas att jag tagit mig runt den galoppbanan på bara ett ögonblink. Fattades bara att alla hästarna rusade igenom staketen och Lappen (hemsk kärring) kommer ut och börjar skälla ut mig. Lappens hund skrämde förövrigt dököttet och det borde ju nästan jag skälla ut henne för. Den var förövrigt lika ful som tanten själv. Skethund.

Med tanke på det här att man offrar sig, dels gör jag ju det för min egen skull, det e ju jag som vill rida, eller hur? Men sen så offrar man sig för lite andra saker och detta har lett till:

• 1 stycke bula i huvet, asont syns dock ej, lite synd att sådan smärta bara känns och inte syns
• 1 stycke blåmärke, Grupp #2 började idag jobba på Brucans "Dancing in the dark" och trummisar får stå ut med mkt, blödande knogar i vanliga fall men när man ska larva till det med digitala "trumset" (patetiskt att ens kalla det trummor) som givetvis är installerat för lågt blir blåmärken är ett faktum