Efterblivet ba

Okej, det är efterblivet att åka och säga "hej" på en fest med en kompis för att säga "hej" till en "kompis" hon inte känner. Vi kommer till "festen", spiknyktra och kliver in i en liten etta i kållereds uffigaste corner. Kliver in, ser oss omkring. I soffan sitter ett gäng lobbar i åldern 21-26(?) och en av låbbarnas flickvän. Den andre hade sin med sig via telefon ungefär under hela "festen".

Och vilken fest det var! Låbbarna hade kanske tre öl var, ja hela 5,0 procent och den enda som faktiskt pratade med oss var den halvrunde f.d. pundaren som verkar allmänt flöm och efter flötet. Chill! De andra satt ungefär mest hela tiden och försökte fånga oss på kort och att bjuda in sig på en fest i en 30 kvm stor lägenhet genom att säga "vi har skitsnygga brudar med oss". Vilka tydligen skulle vara vi, som inte hade någon som helst plan att joina dem.

Vi tog en rökpaus på dirr och där nere på gatan, vi var på tredje våningen, så sprang det ett par mycket fräschare boys och vi ropade glatt, tjooohhoooo killarr! varpå de förvirrat stannade upp och såg sig omkring. Så kul var den festen. För att inte tala om den fulla tonårsmamman som druttade in med två explorer i handen, en sölade hon ut på bordet, eller hur festen slutade. Jo, de kom aldrig in på den 30 kvm stora festen utan den slutade helt enkelt med en korv med bröd samt film i soffan. Men herregud. Vet ni inte hur man dönar?