Visst är det kul när man ser hur folk kämpar mot sömnen på offentliga platser. Det finns inget så roligt (och motbjudande) som när någon tappar huvudet och dreglet börjar rinna i mungiporna och när personen sedan vaknar med ett ryck blir helt nervös eftersom alla tittar.
Nu ska jag berätta när jag blev av med min arm, i alla fall kontrollen över den.
Tänk dig att du sitter på ett pendeltåg, du e trött, det sitter någon halvful kille framför dig och du kan därför blunda en stund. Armarna ligger i knät. Tåget tuffar på...
Men så dunsar ena armen i golvet. Vad fan hände där egentligen?? Hur kan man tappa en arm så grovt bara för att man somna till? Pinsamt tyckte jag, men jag dregla i alla fall inte, så vitt jag vet.
Nu ska jag berätta när jag blev av med min arm, i alla fall kontrollen över den.
Tänk dig att du sitter på ett pendeltåg, du e trött, det sitter någon halvful kille framför dig och du kan därför blunda en stund. Armarna ligger i knät. Tåget tuffar på...
Men så dunsar ena armen i golvet. Vad fan hände där egentligen?? Hur kan man tappa en arm så grovt bara för att man somna till? Pinsamt tyckte jag, men jag dregla i alla fall inte, så vitt jag vet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar