Do I look like a..

Oj, här går dagarna fort..!

Ena dagen väntar man på lördag och sen är lördagen slut. Hur fan går det till??!

08-12-20
Dagen med stort D. Jag har blivit inspirerad av mina två nya idoler. Husliga Molle och Jätteduktiga chauffören Alexandra. Herre gud jag kommer aldrig ta körkort. Jag har liksom inte tid att bry mig om varken höger eller svängregeln. Skit samma! Huvudsaken är väl att man kommer fram???

Onödig fakta som jag funderade på tidigt i morse. En bil som körs i 70 Km/H rullar under 1 sekund ca 20 m. En mörkt klädd person under mörker syns för bilföraren på ca. 25 meter. Alltså, skulle bilen i fråga upptäcka att den håller på att köra över mörkt klädd person i fråga så innebär det att han/hon har fem meter på sig att stanna..! Ahh!
Tänk på det nu. Jag går alltid på vägen mellan Annebergs station och ja, åkrarna eller vad man ska säga. Längs med ån i alla fall. Kör inte så jävla fort, för min meningslösa, lilla, jävla, skitreflex fungerar inte och jag slår vad om att du inte hinner stanna på fem meter (Anna)!

Historien fortsätter
08:15 - Jag blir bokstavligen utskälld av en liten individ så jag stannar och frågar denne

"Do I look like a Monster to you?"

Hunden blev lite nervös, kollade både åt höger och vänster, medan jag vinnande gick ur striden. Det kändes väldigt bra. Jag hade börjat dagen med ett strålande humör. Jag blev inte ens sur på Monstret i stallet (jag hade precis kastat ut henne) och inte heller på någon som råkade komma i vägen för mig i morse. Med mitt halvfalska smile på läpparna fortsätter morgonen men vad händer då. Jo, regnet piskar mig i ansiktet och jag medger jag börjar bli jävligt förbannad. Det blåser in under mössan och jag får täppa till med händerna och ser nu ut som ett autistisk ADHD barn. Inga fördomar här inte. "Inte vad jag vet i alla fall." (Det var förövrigt ett citat av Klamydia smittat äckel) . Monstrets saker ligger dessutom kvar. Ska jag kasta ut dem? Så som de gör på film? Från balkongen bara kasta ut sakerna och skrika

"Kom aldrig mer tillbaka din otrogne jävel!"

Hm, nej jag har inte tid med det. Jag fortsätter därför med mitt optimistiska dagen-före-4:e-advent- sätt. Det bär av mot jobbet men jag multitaskar (jag är trots allt en Ûbermensch) och övningskör samt beordrar en, vad heter det? slav?, att inhandla lite saker som jag behöver till mitt julstök senare under dagen.
Jobbet går helt fantastiskt, jag blev inspirerad av husliga Molle och gjorde till och med med tagbar lunch med sallad och hela köret. Lovely!
Väl på kvällen blir det storm. Jag är fortfarande optimistisk, men nu e det lite för dåligt väder. Jag börjar genast julstöka för att komma i rätt sinnelag. Men hur fan kan det ta 3½ timma att göra några jävla lussekatter!!!!!

WHAT THE FUCK! Jag orkar inte mer! Ta slut degjävel! Nej, optimistisk va det. Jag klarade det. Jag har faktiskt bildbevis. Så nu har jag julbakat för första och sista gången. Det var verkligen det tråkigaste jag har gjort i hela mitt liv. Jag gjorde förövrigt världens största cupcake. Herre gud nu e jag husligare än husligast. NOT.