Än är det tid kvar men jag var lite ironisk där för i morse hade orions bälte bosatt sig mitt i pannan på mig. Och det var inte under luggen. Nej, nej, det var precis där luggen börjar och slutar. Yes!
Men sen börja solen skina och då helt plötsligt vaknade den solbrända Johanna någonstans djupt inne i den bleka konstiga mutanten som är här på vinterhalvåret. Jag fick hundra ggr mer energi och livsviljan var på topp. Självklart blev jag överoptimistisk (tidsoptimist) och också sen. Jaja, småsaker kan inte stoppa mig nu.
Som sagt börjar det bra, slutar det dåligt. Som i Spanien, bakis på morgonen, på topp nattetid och sen jävligt bakis igen. Det börjar ju givetvis ösregna och storma. Men varför sitter jag här och klagar? Tänk på barnen i Afrika. Jag såg förresten ut som ett biaffra barn vid en tidpunkt i mitt liv. Okej var med nu. En nostalgitripp...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar