Jag blir så trött på mig själv. Jag är som en ostoppbar jävla partymasktin. Som ett rusande tåg. Kan någon stoppa mig ett slag?
Tänkte på en sak som är jävligt typiskt mig. Varje gång jag hittar en ny nattklubb eller något ställe som jag gillar så kan jag snabbt alla i personalens namn och exakt vad deras uppgift är och kollar, trots dimman, att de sköter dem. Jag vet snabbt vem som jobbat där längst, vem som är bästa bartendern, diskplockarn osv. Kunskap är makt. Att känna folk är makt. Inte så att jag vill känna alla dessa människor men jag vill ha koll på dem så att jag kan spela mina kort rätt ute på krogen.
Då kan man undra vilka jävla kort jag skall spela och det undrar jag också kan jag inte bara vara en glad, full människa som besöker krogen? Nej, jag är hon den där. Blir så trött på mig själv. Be normal, be good for once in a lifetime!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar