Återigen kommer ämnet "Facebook" upp i min blogg. Anledningen? En jävla massa tjat. De flesta av mina bekanta har nu kommenterat hur länge jag har klarat mig utan Facebook, vilket idag är cirka tre månader, och undrar när jag skall ta mitt så kallade "konto" tillbaka. Svaret på den frågan är aldrig.
Varför är jag så emot Facebook? Om jag skippar snacket om hur onödigt och vilken slöseri med tid det är att hänga på Facebook och går mer på detaljer så skulle jag säga såhär:
- Du är inte vän med dina "Facebook-vänner", allting är en illusion. De bryr sig inte om dig, du bryr dig inte om dem.
- Dessa jävla statusuppdateringarna gör mig galen; "är dyngbake", "saknar min älskling", "dags för vin med tjejerna..!" Vem bryr sig???
- Bilderna. Folk lägger upp de mest bisarra bilderna av helt ointressant slag. KÄRA NÅN! Sluta inbilla folk med dina patetiska bilder att du lever ett perfekt liv, för det gör du fan inte! (Och om du gör det så hänger du garanterat inte på Facebook)
- Kontakter. Okej, du träffar en viktig människa och håller kontakt via Facebook och det kan av en slump leda till något topp-jobb eller liknande men i 99,9% av fallen så gör det inte det. Om du har en "bra kontakt" så har du antagligen dennes mobil nummer.
- Vännerna. Kan folk sluta samla vänner? Du kan inte vara "vän" med 1000 personer, du kan omöjligt känna så många samtidigt och benämna dem som dina vänner. Det här är bara töntigt.
- Fylle-addar,-statusuppdateringar,-bilder är bara pinsamt och skapar ångest. Visst att detta händer en särskild typ av människor(mig) fler gånger än andra , men det är ändå en av anledningarna till varför jag inte har Facebook.
- Snoka. Att kolla in sitt ex för att se hennes/hans nya partner är också bara pinsamt. Gå vidare!
- Sist men inte minst, dessa jävla spel. Fiskar, galna fåglar, farmville, alltså har folk inga arbeten eller intressen överhuvudtaget? Vad sägs om att lyfta på sitt feta arsle och införskaffa ett gymkort?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar