tisdag, februari 1

Vilken jävla skitdag

Vaknar upp och mår sämst. Har ont i halsen och tycker jag luktar kloak i munnen. Mysigt. Går upp trots att ögonen svider av ljuset som envist tränger in. Just fan, var det inte någon som fyllde år idag? Oh, får säga grattis efter att jag har plattat håret. HELVETE, vad det regnar ute då! Hur skall jag orka den här dagen, börjar 8 slutar 4... ? Fick sms av min taxi-chaufför att det är dags för utbildning för att lära sig det nya betalsystemet. Men hallå? Nej, bara att klappa om sina små katter och sedan bege sig till pendeltåget. Nämen, vilken pudding som står här på perrongen, vem är du tro?? Skit i det och gör någon nytta medan du ändå åker pendel. Tar upp Sahlins "Brottsprevention" och läser ett kapitel. Oh, nej. Nu sitter skrivtolken bredvid mig såg jag. Äsch, låtsas som ingenting. Han brukar promenera ganska snabbt påväg till spårvagnarna, men inte idag, jag får helt enkelt strosa låååångsamt för att inte gå precis bakom honom då den där pinsamma tystnaden är oundkomlig. Lyckas ta mig hela vägen till skolan utan att onödigt stöta in i honom eller någon annan heller för den delen (vi tog samma spårvagn, men jag var upptagen med att zappa mellan låtar....). Jag är sååå social..! Not! Det finns inget mindre jag vill se en tisdagsmorgon än hundra andra trötta personer som är lika blöta och frusna som jag själv. Bara försvinn.

Väl framme så ploppar tentaresultatet upp. Kul fick inte ens G. Vad roligt. Bara att göra om skiten. JIPPI!
Utsikten från klassrummet, som var väldigt vacker, kunde inte bota min värdelös-känsla. Jag vill bara krympa och bli till ett otbefintligt litet russin, alla i klassen verkar ju ha klarat skiten. Men fråga inte mer då. Går in i en försvarsmekanism som heter sova. Jag somnar gång på gång, huvudet går som en nickedockas. Med lite lunch i magen kanske den här dagen kommer kännas bättre. Nej, jag fick visst ONT i magen av den där maten. Vad roligt, skall jag hoppa från balkongen på den nybyggda delen i B-huset? Tänkte dra ett skämt om "Undra hur många förtvivlade studenter som kommer hoppa härifrån...höhö" Men så förstod jag att det bara kommer få de andra i klassen att tro att jag är mentalsjuk på riktigt. Inte ens på skämt längre. Nej, vi skiter i det skämtet idag. Nu vill jag bara gå och dö en stund.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar