Skyndar mig hem eftersom jag håller på att trilla ihop. Psykiskt. Jag fick inte i mig någon vätska över huvudtaget den kvällen. Vaknar med en hals som är så groteskt tjock och kan inte ens svälja. Jag går och lägger mig igen, uttorkad och hjälplös. Smsar till mamma i rummet bredvid att hon måste komma nu. Fatta att man mår dåligt om man inte kan gå upp ur sängen. Feberfrossan fick mig att skaka trots en miljon plagg.
Iväg till akuten och väntetiden är lång. Solen är stark. Med raybans och kläder upp över näsan ser jag ut som en riktig pundare på rehab. Fyfan, botten är nådd. Det var så jag kände när jag låg med två dunjackor och en filt över mig på en brits. Läkarn kommer in och konstaterar halsfluss. Jippi, igen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar