Det är inte föränn man står och knackar på grannens dörr för att berätta att deras får har rymt som man inser att man bor på landet. Skumt eller vad? Jag, landet? Hur går det ihop? Jag vet inte om jag egentligen är en stadsbo eller om jag trivs mer på bygden. Jag var en naturmänniska, men nu kan jag uppskatta skitiga mörka gränder. Det är liksom min nya arena. Inte just sktiga mörka gränder, men stads livet. Jag gillar människor. Jag gillar att finnas tillgänglig. I alla fall vissa delar av dygnet. Och med tillgänglig menar jag inte att folk skall hänga på mig utan att jag finns kontaktbar dygnet runt. Via mejl eller telefon. Ja, det är mitt nya jag.
Idag vaknade jag och kände att snooze behövde en klapp eller fem. Det blev väldigt många och jag hann med nöd och näppe till gruppmötet. Fan, för att resa kollektivt alltså! I vilket fall så gjorde vi klart ett av hundra arbeten. Man blir lite förvirrad eftersom alla tycks handla om samma saker och tycka ske på samma dag. Förstår inte mycket just nu som ni hör. Har dessutom fått tre nya mejl fulla med info och skit som jag borde läsa om. HAR INGEN LUST ALLS! Helst somnar jag nu. Och det gör jag nog om exakt fem minuter eftersom jag är sjuk och får lov att sova. Gott e de!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar