Festivalen börjar och jag har tagit en körning till Karlstad för att hämta upp Robyns Crew som egentligen skulle hämtas i Stockholm, men bilen som var där crashade och de fick ta tåget. Jag hade fått en vägbeskrivning och börjar åka. Måste vara ute i god tid. Eh, shit vad det börjar regna. Vart är jag egentligen? Skall man verkligen åka såhär långt? Varför ser Karlstad så litet ut? Ringer snabbt min gruppledare Mårten och förklarar situationen. Detta är helt fel! Och jag skall hämta dem om tio minuter!!! Jag vet inte ens var jag är!
In på en mack och frågar en trött tant där vart jag är. Tre mil ifrån Karlstad. Men YES! Vända och ligga på gasen. Bilen känns svajig. Är något hjul löst? Har inte tid att fundera, jag bara kör. Hittar stationen, skippar att betala biljett för parkering. Kommer in på stationen och ser inte mina fyra guys. Vart är dem?? Går runt och letar, tillslut visade det sig att två av dem har jag redan gått förbi en gång och de hälsar och jag inser att det är dem jag skall ha med mig. De andra två var på toaletten. Lite stel väntan. Hälsar på en av killarna och han verkar genast förtjust. De andra retas och fan vad jobbigt, skall de hålla på som småbarn hela vägen tillbaka?
Jaja, ut och leda dem till bilen. Fan, bakluckan går inte upp. Får be en av the guys att försöka få upp den. Slutar med att han nästan bryter upp den och ja, in med väskorna och in med alla killar. Bilen är proppfull och astung. Alla blinkar helljus på mig men det går inte att få lamporna att liksom lysa längre ner i backen. Why are they doing like that? Eh, you know when the car is heavy in the back, the lights go up. Blabla. Känner att min engelska är ganska rostig. Pinsamt. De talar dessutom fyra olika dialekter och jag försöker hänga med så gott jag kan. De är ganska snälla. Tills det börjar ÖSREGNA. Rutan immar igen och vi får ha på högsta värmen för att jag skall se något över huvudtaget. Ner med rutorna så att de slipper svettas ihjäl i bilen. Men det skvätter in vatten. Fan vad misär! Fan vad bilen vinglar, ser dessutom ingenting för regnet står som en vägg mot rutan. Herregud. Låt oss komma fram levande. Efter en timme eller så kommer vi fram. Tack och hej. Jag blev visst någons girlfriend och det var ju hysteriskt roligt. Skitkul. HEJDÅ!
Missar Timos spelning men hinner däremot se både Regina Spektor och Robyn. Helt okej, men ovärt att slåss längst framför scenen för. Hörde lite av Johnossi också. Inte någon toppen dag. Körde två andra i Robyns crew också. Bara från Hotell tillscen. Chill.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar