Hotad till livet

Känns som att saker går lite för lätt idag. Måste liksom ner i skiten och kravla mig uppåt varje dag. Men idag började jag någonstans mittemellan och det känns fel. Var på möte idag angående festivalen som är i helgen. Har fått allt som är nödvändigt, armband, schema, t-shirtar mm. mm. Glömde dock den viktigaste t-shirten av alla, metaltown. Får fixa imån!

Flairade som jag vet inte vad, idag. Herregud, börjar bli uttråkad, det är för lätt. Eller inte. Just det! När jag stod utanför entrén och väntade på att våran dude skulle hämta oss, på frihamnen alltså, så kommer det en alkoliserad äldre man som ser ut ungefär som han på bilden fast mycket mer aggressiv och påtänd. Eh, alla började skruva på sig och security ställde sig upp. Han var ute efter bråk, det syntes på lång håll.

Här sitter ni som värsta sossarna!

Gapade han till ett gäng som satt och väntade. Eh, jag höll mig på min kant när han plötsligt går på mig. Jaha, Är det här entrén är eller?! -Ja, jag tror det, ja. -Vadå vet du inte, du ser ju ut att jobba här. -Inte än, sa jag då. Han backar några steg. Blir arg och säger alldeles för högt. Mamma och polisen finns inte alltid där och kan skydda dig...!

Eh, nu känns det obehagligt att denna man befinner sig på tio meters avstånd från mig. Security kallar på förstärkning som kommer och frågar vafan han står och vräker ut sig. Han lugnade sig. Och sen sa han ah, hon ska fan passa sig när jag har sånt här temperament. Vakterna kommer tillbaka och säger att om du inte vill åka någonstans i sex timmar där det inte alls är särskilt kul att vara så skall du vara trevlig mot tjejerna... Han försöker attackera ingången och ta sig in, utan framgång dock. Tillslut efter att jag nästan kravlat mig på andra sidan staketet så försvinner han.

Jag kan ju säga att även om den duden var kort så gick han ju på något som kanske inte är så kul. Jag funderade på vad jag skulle göra om han skulle komma springandes.

1. Ringa 112. Nej, skulle ta alldeles för långt tid för polisen att komma hit.
2. Springa, Kan jag verkligen springa utan min väska? Tänk om någon tar den. Absolut nej.
3. Slå ner han. Nej, då kanske jag inte får jobba här sen. Klarar jag honom? Ah, jag är ganska biffig, känner mig trygg i mig själv, men åter igen. Nej.
4. Hoppas på det bästa och i värsta fall kasta mig över staketet och ta med mig väskan. Ah, så får det bli.