Visste ni att Trädgårn suger?!

Ska fan upp tidigt imån. Inte peppad alls. Men men, det är bara ta sig i kragen, på med sina Raybans och köra min älskling till Nordhalland. Det kan verkligen gå hur som helst känner jag. Men så är det ju alltid. Frågan är om jag kommer sitta och sova på hästryggen eller om tävlingsmänniskan i mig kommer fram.

Igår var jag ute och dönade lite lätt. Ville inte kalva som det så fint heter. Blir ju ändå tillräckligt full när jag tar det lugnt. När man är på Bryggeriet så helt plötsligt står där helrör och jag finner mig själv i bartenderpositionen. Hur fan gick det till??? Traskade vidare till Trädgårn, betalade bara och gick ut igen. DET SÖG, JAG HATAR TRÄDGÅRN! Tog taxi Amir till Max och blev brutalt dumpad. Satte mig själv och skulle hugga in på mina pommes frites. Då dyker det upp en fem turkar och sätter sig runtomkring. Eh, Hej?!

När man tror att det inte kan bli värre då ansluter sig ytterligare tre turkar. HEHEHE! Tar depserat upp mobilen och smsar alla jag kan komma på. HJÄLP! JAG ÄR OMRINGAD!

Ingen tog mig seriöst så jag fick ju spela med där med pommes frites i hela munnen. Eh, hämta mer vatten till mig e du snäll! Åså gjorde dem det. Lite ångest men helt plötsligt så försvann dem och jag var kvar själv, ovetandes om nästa otrevliga besök.

Det var när jag gick själv genom de skumma kvarteren kring nordstan, ni vet där det är speglar och man passerar Fröken Sol eller vafan de där cafet heter. Då går det ett gäng på andra sidan och helt plötsligt går jag med en kille arm i arm. Hur fan gick DET TILL!? Vad kom du ifrån!?

Han hette Kenny och var fotbollsproffs och allmänt NEJNEJNEJ! Fick panik och började gå snabbt och bestämt men han hängde enkelt på. Jävla fotbollsspelare! Snackade om allt möjligt och helt plötsligt hade jag lovat att jag skulle åka med till USA och gå på bio och fika med denne okända typ. HUM!! Tur att det finns snälla människor för jag överlevde natten trots att jag håller på att hosta ihjäl mig jämt!