Pulsen ökar. Benen rör sig i takt med musiken. Endorfinerna frigörs.
Kliver in i hallen och fasaden slits ner när hörlurarna trillar ut. Den ena efter den andra. Tystnaden vittnar om en besvikelse, en besvikelse lika stor som husets vardagsrum. Tomt och mörkt gapar husets öppna planlösning och livet är inte längre lika perfekt. Utan mina hörlurar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar