Only the good die young

Hjärt och kärlsjukdomarna är tillbaka igen, denna gången i form av stress tror jag. Jag har så jävla mycket att tänka på. Det är liksom inte bara uteliggare, redovisningar och seminarium. Det är vikariepoolar, tidsstatisktik, lönespecar, hästar, framtid, vänner, killar och en massa skit.

Panik är det bara. Vad hände med att sova tills man inte kunde sova längre och varför har jag både stall, jobb och skola???? Glöm inte bandet. Eller träningen. Det tar ju såklart inte slut där. Men nu skall jag sluta gnälla. Jag har alltid vetat att jag kommer dö ung. Jag är nog mest rädd att ingen får reda på det..? Nu vet ni i alla fall att slutet är nära.