Det är ett hårt liv vi lever

Det är fruktansvärt tråkigt nu för tiden. Det måste jag allt säga. Bara en massa nya "vänförfrågor" att acceptera på Facebook hela tiden. Man träffar mycket nytt folk på Universitetet. Men varför sitter jag och kollar på jobb när jag redan har ett. Och ett heltidsplugg..!?

Jag förstår mig inte på mig själv. Jag är nog lite smådesperat nu. Jag tänker- Jaja, men det är ju bara att översiktsläsa den där boken på 500 sidor då. För tiden är knapp och det skulle innebära att jag hinner läsa klart(flera gånger om). Men så läser jag, första och sista meningen, det kursiverade, sammanfattaningar och reflektionerna. Men så plötsligt faller ögonlocken ner. Upp med dem! Jag läser en rad, de faller ner på nytt.

Oj, jag började plugga vid ett. Sen somnade jag. Jag hann inte ens med ett helt kapitel. Ångest bara...!