Just när jag satt och tyckte det var ganska okej att åka tåg så börjar allt möjligt konstigt att hända. Nätverket bröts och allt försvann. Jippi, jag som precis kommit in i ett grymt bloggflow..! Sen lät det som om någon kastade snöbollar på tåget. OMOGET isåfall! Jag vill liksom inte att tåget välter bara för att ni ska ha något att kasta snöbollar på!
Fan vad alla är kaffesugna nu då. Det är ett jävla spring fram och tillbaka här. Dörren öppnas Poofffsssssscccchhh – Dörren stängs - Poofffsssssscccchhh. Kan ni gå och sätta er SNART!? Jag har avverkat Kitas – Sad but true, jäkla rolig film det där alltså. Snacka om att slå huvudet på spiken eller vad man säger. ”Naila” det, kanske.. I vilket fall sex poängs frågan här på ”På spåret” så åker jag nu förbi ett Kopparbergshus och det snöar och yr vitt puder överallt. Rena mardrömmen om man är kokainmissbrukare kan jag tänkta mig..
Nu är det någon som kastar snöbollar igen..! Herregud, vafan händer!? Kanske är det något annat som låter. Men detta är misstänksamt. Helt klart. Nu åkte vi förbi något litet pittoreskt samhälle där satt en ja, va ska man kalla honom, en bonnapojk. Finnig med jällevarehäng. Självklart med kepsen lite sådär upputtad på pannan. Men det är inte lätt när man bor såhär långt bort från civilisationen. Jag menar många är ganska bortskämda med att bo bra och ha nära till allt typ som jag, på landet men nära stan. Men var fan tar man vägen om man bor här??? Det är liksom, snö, träd, mer snö och ett tågspår som går till Borlänge eller efter hundra år till Göteborg. Inte så lätt att skippa brännvinet och ta en flaska champagne i stan istället. Stackars lilla pojk, jag lider med dig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar