Minnen

Jag kom att tänka på ett barndomsminne. Som var sådär typiskt för våran familj och även om det idag verkar lite brutalt så hade vi jättekul som barn.

Min bror hade fått boxningshandskar i julklapp två år i rad. Det var ett par stenhårda och ett par fluffiga, lite mer barnanpassade. Pappa lade ut ett stort täcke på golvet i vardagsrummet och när handskarna var knutna ordentligt så kom orden; ONE, TWO, THREE, BOX! Och vips så flög vi på varandra. Pappa var domare och coach till oss båda. Upp med händerna, upp med händerna fick man alltid höra såfort man glömde att skydda ansiktet mot slagen som träffade både högt och lågt.

Jag tror att jag brukade förlora. Men det gjorde väl inget, jag blev bara ännu mer revansch sugen till nästa boxningsmatch. Mamma tyckte nog inte om våra slagsmål men det var våran lilla tradition och varje helg så åkte täcket och handkskarna fram.