Dagen började någon gång strax efter sju. Jag klev upp och släpade mig för ovanlighetens skull inte ur sängen. Jag kände mig pigg, lite snorig, men fortfarande pigg. Jag tog tag i hästar och stall med en gång och det var snabbt avklarat. Sen tog jag tag i mina julkort och klistrade omsorgsfullt på frimärken och panik smsade adress frågor och sen bar det iväg mot Staden- Den lilla.
I staden fanns inte mycket mer än pensionärer, vilka alla skulle tränga sig och sitta och tjöta på gymmet. Men flytta på er gubbar, jag ska träna här! Ah, jävla senior tempo på hela gymmet och jag blev långsam hela jag, påverkad av denna massa med gamlingar. Lustigt det där för på gamlingjobbet som jag har, där går det bannimej undan. I vilket fall så flög tiden iväg och mitt nästa stopp var Apoteket, nu medicin till hästen lilla som vägrar äta den första han fick. Detta gick mycket bättre bara det att jag saknade en tia för att få ut den. Så nära men ändå så långt bort...
Hem igen, äta lunch, till jobbet! Trots att jag från början hade en halvtimma på mig så slutar det alltid, läs ALLTID!, med att jag trilalr in samma minut som jag skall vara arbetsberedd. Inte bra.. Jag fick mitt snurre-tempo och hjärnan var helt tokig med all information och alla saker som bara snurrade runt där uppe. Det var mycket som gick bra. Och mycket som gick åt helvete! Vi blev klara med matutkörningen, som annars tar en timma eller två för vanlig persoal typ tre timmar senare och puuust vad mycket vi glömde göra på vägen! Mössor som var borta, nyckel hit, kall mat dit, BLÄH! Jag bara sprang runt och irrade från 12 till halv fem. Jävla virrhöna!
Sen när jag skrapar bilrutan, inte med ett klubbkort från Kicks som vissa andra, utan med en riktig skrapa så ringer det. VAR E DU!? Ehm, va? Bandet som ännu inte har något namn stod hemma hos mig och ville börja repa. Men jag skall ju till apokteket! Jaja, ni får börja utan trummis. Så nu hade jag den där sista jävla tian men fortfarande inga parkeringspengar så jag parkerade gratis för andra ggn idag och fick faktiskt inga böter. Visst är det skrattretande när man kollar ner i myntfacket och det ligger två femtioöringar där som ett par fula fiskögon som bara stirrar på dig och du har vad som krävs för att få parkera en stund, men inte i rätt sorts form. En krona- delat i två.... SUCK!
Hem och snyta ut säkert ett kilo snor ur näsan som nu börjat bli öm och röd av allt papper och sedan upp på en svinkall vind och spela trummor i flera timmar. Sen ner igen och få reda på att det är 95 procents chans att jag får lift till Mora om två veckor. Det er GREAIT!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar