En till med mig i sitt hjärta?!

Hur många gånger kan det hända att okända av könet man kommer fram och kärleksförklarar sig till mig?!

Idag så satt jag och fikade med Bästa Bea, vi övade på att fika helt enkelt. Gick inte så bra eftersom min smörgås hamnade mest på mig istället för i mig. Där satt vi och tjötade om ditten och datten och vi hade en hel glasvägg bredvid oss vilket gjorde att vi såg alla som gick till och från arbetsförmedlingen. Om denna som komma skulle var påväg från förmedlingen vet jag inte men i vilket fall så stannande han och bara stirrade in genom glasrutan på mig. Jag sa till Bea att det är någon där ute som bara glor. Efter några minuter eller år, jag vet inte hur länge han stod där, men det kändes som en evighet, så drog hans kompis honom i armen att "Det är dags att gå nu...!" Men istället för att gå så gick de till ingången.

Iförd hatt och lång rock så kom han fram och frågade om jag var hans Nadia i hans hjärta. Jag blev helt stum. Va? Nadia? HAHA NEJ! Han sa: "Du skrattar. Jo, du är Nadia i mitt hjärta. När jag såg dig så i mitt hjärta." Herregud.... Inte en gång till! Bea var snabb att hjälpa mig bli av med mannen. Jag försökte övertyga honom om att jag inte hade någon aning om vem han var och att jag INTE hette Nadia. Han trodde jag lurade honom och Bea utbrast NEJ! Hon heter Johanna!!!! NEJ! nejnejnejnejnejnej. Folk började kolla lite konstigt. Men som tur var försvann de.

Sen såg jag han utanför fönstret igen. Herregud! Pinsamt! Usch, vi lämnade cafeet snabbt. Nu är jag hemma igen och håller på att förfrysa fötterna eftersom det är svinkallt i mitt rum. Men nu måste hästarna in så byyee!