Shit, var e min medpassagerare? Ingen vet, men vi hittar honom tillslut. Vi tar flyget och får det lyxigt värre på planet. efter lite virr med Stockholms otroligt grymma skyltning så hittar vi både flygbuss, hotell och andra förnödenheter. (Läs barer). Vi spanade efter idolerna men ingen av dem syntes till. Vi bor trots allt bara en våning under dem. Jaja, nu ska vi ut och kolla in partyzonen. Oh HEJ!
Varför känner jag igen dig? För att vi jobbade ihop på metaltown... (HEMSKA TANKE) Det blev lite dö snack och när hon berätta att hon köat sen igår morse så fick jag lite panik och tänkte bara FLY! Nu innan det är försent. Så det gjorde jag. Nästa stopp var McDonalds och det tog evigheter innan maten kom. Jag hade nämligen Blondinbella i kassan.
Hon var slö och seg och totalt urusel på att stå i kassa. Gå och dö. Sen var det dags för kändisspotting på hotellet. Vi besökte poolen som det inte fanns något vatten i och träningsmaskinerna som inte fungerade. Spelar ingen roll om man är i Italien eller i Stockholm, det är alltid samma visa. Vi skulle tagga till lite innan spelningen och resultatet blev att vi somnade i våran svit. Sängen var sjukt stor och gosig. Jag fick lite bråttom när det var en timma kvar innan förbandet skulle spela och jag hade nyvaken frisyr och var helt yrvaken. Vi hann ta en öl eller fem på både en och två barer. Vi hamnade dessutom i samma hiss som Green Day entusiaster 40+ påväg ner. Det var trevligt. Ute på övergångsstället stod lille Gunnar 80+ förvirrad och lilla Agda blev förtvivlad där hon från kanten vinkade åt honom att skynda sig över till andra sidan. Men Gunnar stod kvar. Han verkade ha fått en minnesförlust mitt där på övergångsstället som går över drygt 4 filer och förarna stod och väntade ivrigt på att gubben lilla skulle komma över.
Sen kom regnet. Först duggregn, sen lite mer piss-regn och sen öppnade himlen sig. Jippi. Mina converse är blöta. Skynda dig nu för helvete så vi hinner in till konserten! Jag var stissig sa kusinen men jag skyllde på ölen. Vi fick hyfsade platser ganska högt upp men ändå nära scenen. Den ena låten var bättre än den andra och stämningen var fin. Vi hade laddat upp på en scottebar där det enbart spelades Green Day låtar kvällen till ära och massa charmiga scottar och engelsmän hängde över baren. I like Stockholm..! What a beutiful fucking city you have here! Sade Billy Joe och ja om man ser staden från en limo så kanske det hade kunnat vara så men när man går i regnet och kylan nja, då är det inte lika kul.
Förbandet missade vi ju men vi såg bannimej de två och en halv timma som killarna spelade i sträck. Grym energi och allsång mest hela tiden. Fast, det var en smula bättre när man inte kände sig en av de äldre och liksom inte kunde ha på sig tiaror och gröna/ rosa converse. Efterfesten blev där vi förfestade hos scottarna och det va trevligt. Jag blev visst lite lullig efter många "stora starka" och jag lyckades shoppa loss på ett kebabhak. Med min slafsiga kebab så stod jag vid hotellets hiss när jag fick syn på Idolen - Niklas. Men tja! Oj, ursäkta min äckliga kebab. Ja, vi har visst varit på samma fest. Ja, just precis hos dem ja. Ja, gud så trevligt. Va dålig hon va som åkte ut. Nehe, tyckte du inte det, nehe okej då. Jag är inte så insatt. Men varför sjunger du inte en riktigt bra Green Day låt eller nåt? Nej, vi får inte välja själva. Nehe, inte det. Okej, va blir det nästa gång då? Ska vi hålla det hemligt. SURE! Jag vet vilken låt han ska sjunga och hur han ska dansa. Jag till och emd hjälpte till och kom med förslag. Får se om han lyder rådet.
Sen trilla vi in i "sviten" och jag lämnade kebabspår lite överallt. Nu ville jag bara sova så då gjorde jag det. Jag ställde klockan lite väl tidigt så den slog jag av och vi missade frukosten. Jaja, vi klarar oss. Ner på stan och kolla men fan va kallt det var och fan vad ont väskan gör i axeln på mig. Hur mycket tog jag med mig? Jag gillar inte Stockholm för det finns inget riktigt centrum. Men det där Kungs va det nu hette var ganska okej. Gallerian påminde mycket om Nordstan och där spendera vi mest tid. Sen traskade vi runt på NK och på centralen höll jag på agtt gå in i Tony Irwing. Han var där med sina klackar för agtt hosta någon reaumatism-dans-grej. Även några Let's dance tjejer var med. De stod och dansade porrigt bredvid oss i väntan på att få komma ut på "scen". Hehe, ni dansar verkligen jättebra och du killen med byxorna i röven, du ser tjock ut bakifrån!
På planet hem hamnade vi bredvid en liiiiite efterbliven kvinna som pratade med en femåringsröst och som hade med sig sitt favoritgosedjur. en sliten apa med händer som kan fästas i varandra med kardborre. Hon var "jätteflygrädd" men det gjorde absolut ingenting för "jag skall hålla henne i handen hela vägen" sade hon medan hon pekade på en skånsk flygvärdinna. När vi var på väg upp så sa hon högt med sin kvicka röst JAG KLARAR DETTA! JAG KLAAAAARAR DETTA! Okej....! Hon höll krampaktigt i handen och fick tillslut släppa när flygvärdinnan slet loss sin hand ur hennes järngrepp. På vägen ner så sa hon JA! Äntligen, jag har klarat detta med bravur! Ja, nu kommer XXX Svensson och hämtar mig och så ska jag hälsa på min lillasyster i Göteborg. Men under landningen så hör man högt i hela planet: JA! NU ÄR VI NERE PÅ MARKEN och när vi väl var nere på marken så märkte hon inget utan lekte nöjt med sin apa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar