Jag kom att tänka på

Jag kom att tänka på en gång då jag var optimist och trodde själv att jag faktiskt kunde lite tyska. Jag gick med på att, tillsammans med min tyska steg fem grupp, gå på tysk teater. Vi gick ut i kylan och jag hade varit uppe sedan klockan fem på morgonen för att hinna träna till hela "Hooray for Boobies" albumet innan jag var tvungen att åka in till stan för att faktiskt plugga också.

Vi tog bussen till ett regnigt och ruggigt Frölunda och där fanns tydligen en teater som skulle bjuda på tysk teater, dagen till ära. Väl inne i salongen fick jag en ganska fin plats väldigt långt fram och stolen var sådär lagom mjuk och sätet framför sådär lagom långt ifrån så att det passade perfekt som fotstöd. Klockan var fem på eftermiddagen och tröttheten kom som ett brev på posten där jag satt så bekvämt i min dunjacka.

Teatern var hysterisk och bestod mest av spring på stället och rop i form av "Geil!" "Cool!" Det betyder typ kåt & cool men båda används för att beskriva något ballt. Scenen handlade om två pojkar som kastade sten från en bro på bilar och ett barn dog som satt i bilen, om jag inte minns fel. I alla fall så slutade det med att de pekade ut folk och frågade "Schultig oder nicht schultig?". Jag sov praktiskt taget vid det här laget och jag blev helt kall och stel när killen pekade på mig. SCHULTIG ODER NICHT SCHULTIG!? (HJÄLP!) Helt yrvaken fick jag fram "Ich weiss nicht". Men det svaret dög inte. Salongen var knäpptyst. Alla väntar på mitt svar. Och jag tänker inte svara.

Jag fortsätter blygt med Keine Anung..? Tillslut när tystnaden ligger som en tjock dimma i rummet så bestämmer de åt mig och gud jag har nog aldrig känt mig så blottad. Fy, aldrig mer skall jag gå på tysk teater.