Jag behöver en ny mobil!

Eller ett nytt nummer. Jag har blivit stalkad, eller jag är stalkad av en jävla idiot. Eller flera till och med. Mobilen ringer säkert sju ggr om dagen och jag tänker fan inte svara. SLUTA RING GODDAMNIT!

Fattar folk inte att om man inte svarat på typ alla samtal och klickat de flesta, att man inte är intresserad? Tydligen inte.

Idag har jag i alla fall tagit tag i några delar av mitt liv. Jag drog ut hästen ur hagen för första gången på länge, borstade bort allt jäkla damm och red. Oj, vad jag red. Han hade ju en massa överskottsenergi hästapollen så han strutta glatt runt varv efter varv. Men imån får vi börja om och gå back to basics. Jympa, jympa, styrka, styrka.

Efter pollen blev det gymmet och det var lite skumt. Jag hatar när jag inte vet vart saker och ting är. Jag är väl lite kontrollfreak antar jag och blir helt utom mig när jag inte vet hundra procent hur man skall göra i den maskinen eller om alla ser en om man ställer sig i hörnet och lyfter skrot.

Nästan nervöst sammanbrott där på gymmet, men det löste sig. Jag fick helt enkelt fördriva tiden på en spinningcykel (JA! En SPINNINGCYKEL! Fyfan vad jag hatar sådana, men det gjorde jag i alla fall). Tiden gick och när jag satt där på spinningcykeln med trög inställning och lite mjölksyra i benen så såg jag affischen. Affischen över de olika grymträningstyperna. Jaha, Marathon-tränaren som växlar mellan två maskiner och håller på i evigheter. Dem har man ju sett... Men oj, MR SVETT -Utan vett. VAdå finns det inte MRS SVETT?! Jävla diskriminering. Bara för att jag droppar på golvet och svettar ner alla era maskiner nu..! Hm jag tog åt mig av affischen trots diskrimineringen och tog med mig en fånig bit papper var jag än gick. Här ska inte slarvas! Fast jag hade ju torkat bättre om det hade funnits riktiga handdukar att torka med. Det finns i alla fall i Italien! Ha!

Jag luskade ut hur jag skulle ta mig varvet runt utan att bli uttittad. Yes, I made it! Jag blev inte helt uttittad, bara halvt men det får gå. Sen var det bara att hoppa in i duschen och slänga väskan i bilen för att därefter traska in på arbetsförmedlingen.

"Hej! Hur länge har du varit arbetslös?" (Jättesmile) "Eh..." "Är det första gången?" "Ehh..."

"Jag är inte arbetslös!! Eller jo, snart! Eller det beror ju på om jag får jobb eller inte. Eh, skit samma. Kan jag skriva in mig?" (Stort leende)

Vilket hemskt besök. Nu är det gjort i alla fall. Så nu måste jag bara hoppas att de kan hitta något jävla jobb. Annars... Annars drar jag nog utomlands. Eller till Sälen. Men det är ju nästan utomlands. Whatever!