Jag lyssnar för tillfället på Turbonegro- Staten och Kapitalet. Helt otroligt att man fattar vad de säger. De kan ju snacka normalt om de bara vill. Det är attityden det är fel på, inte kunskapsnivån. Så e det norskarna!
Jävla nacke gör skitont. Hur det blev såhär är en patetisk historia. Jag skulle granska baksidan, läs rumpan, i spegeln och vred å vände på mig tills jag tillslut såg det jag fruktade. Ändan. Och efter att ha stått så förlänge så knäcktes visst min nacke till. Jaha, vill man vara fin får man lida pin. E det inte så?
En rolig historia som inträffade innan nackspärren var att jag skulle (i tjänsten) knacka på hos en rar gubbe och kolla till honom. Jag fick stiga in och han småpratade och sedan berättade han att hans sonson satt i rummet precis vid hallen. Jaha. Ja, han sitter här.! Jahaja. Vill du titta på honom? Eh, hehe ja, det kan jag väl göra..! Eller hälsa på honom kan jag göra...
Ut från rummet kikar en kille, snygg faktiskt, ganska mkt min stil, och han hälsar med ett stort leende och tar stadigt min hand. Jag hälsar och han säger att det var trevligt att träffas. Treeeeevligt, lyckades jag få fram samtidigt som kinderna blev lite rosa. Inte bara blev kinderna röda för att han var ganska snygg och trevligt. Nej, han vägra släppa handen också. Hehe, jag fick göra handen till en död fisk som liksom antydde att det är dags att släppa nu. Tillslut kom jag loss och jag tjatade lite mer på gubben och smet snart därifrån.
Detta är inte bara en av alla snygga sonsöner jag träffat. Jag har träffat nästan en i varje hem! Vilket jobb! Fina killar varje dag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar