Fy för att klippa gräsmattor. För hand.
Jag började med en Stiga Park, en väldigt rolig åkergräsklippare med andra ord. Fruktansvärt rolig. Och lätt! Men vad hände när jag var inne på det första varvet runt ägorna? Jo, bandet går av! Vilket jävla band? Bandet som styr hela klippgrejjen..! AAAAAAAAAAAAAAAAHHHHHHHH! Jävla skit. Det var bara att släpa fram den gamle trotjänaren som aldrig tycks gå sönder oavsett hur många stenar jag kör över. Jaja.
Det är så fint. Så fint att alla idag plockar fram sina gräsklippare just idag. Alla, verkligen alla har klippt gräset. Med sina åkergräsklippare. Inom en räckvidd på 50 meter finns minst fem stycken. Fick jag låna någon?? NEJ! Men jag är inte bitter. Titta bara på min gräsklippskonst...!
Det var bara att kämpa på. Gräsklipparen dog. Jag drog. Dog, Drog, dog, drog, dog, drog. Om och om igen. Tillslut när det va en liten ruta kvar så försvinner snöret som man drar i ner i motorn och vägrar komma ut. Jag har skoskav (stövelskav) och jag blir biten av massa smådjur. Nu ger jag upp!
Jag tog bilen till farmor farfar och hela historien uppreper sig där. Jag hann dock inte göra en smiley på deras gräsmatta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar