Where shall I begin?

Lördagen bjöd på jobb, träning och inflyttningsfest! I början kunde man tro att det skulle bli avslaget när två, för varandra okända familjer, skulle slås samman i en trevlig tillställning. Men icke sa Nicke, familjerna rivstartade och det blev lite konkurrens i bag in box och öldrickande. Även musiken var den ständiga fajten. Efter att det torraste laget stuckit så började även jag knäcka ölen. Rutinerat, sa en riktig partyprisse. I know. Jag har varit med om en del vid det här laget.

När ölen sedan flödade samtidigt som Flogging Molly studsade ur högtalarna så anlände Dansbands-Johan. Jaha, ett roligt skämt tänkte jag. Killen har ju tatuering över hela armen. Han lyssnar inte på dansband. Försök med den! Men oj vad fel jag hade!. Vid 12- 1 tiden så hade DB-johan tagit över musiken och nu sjöng alla med i Hallå du gamle indian för 20e gången. Låten gick garanterat på repeat hela kvällen och DB-johan bjöd nu även på vad jag kallar riktiga gaymoves. Men vill du inte dansa Chacha!?

NEEEJJJJ! Jag vägrar. Det är inte för skojs skull som jag har Metaltown, West coast Riot armband runt handleden. Han gav sig inte heller. Han skulle fan ha med mig upp på altanen och bugga. Jag dör hellre! DB-johan tyckte det va konstigt och började förklara allt vi unga missar. MISSAR?! Leende guldbruna ögon? Seriöst!?

AH vet du vem Hank Williams är då? Men herregud, Mitt favoritband spelar ju jämt hans låtar. Klart jag vet! Slutna nu. Sen kom vi in på hur DB-johan hade träffat mig när jag var

"Två ölburkar hög"

Ja, så sa han och han syftade givetvis på att jag var i sandlåde åldern. Inget annat. Va?! har jag träffat ett gayigt dansbandsfreak innan? Hmm.. I don't know if I should be afraid. Jaja, så farlig va han inte. Vi skrattade väldigt mycket när han lade fram sina långa utläggningar om dansband, Scotts och andra "livsviktiga" grejer.

Någon som inte var lika inblandad i dansbandskampen var stackars H, han hade fått en wannabe coach 50+ bredvid sig. Han berättade om hur kasst hans val var och hur han skulle göra. Samma visa om och om igen. Ungefär lika många gånger som "hallå du gamle indian" spelades. När några snubblat in till stan så var vi ett litet tappert sällskap kvar och vi slängde oss framför en go Lasse Brandeby film, där alla utom jag å H däckade. Jakten på en vettig sovplats fick bli nästa steg och vi hitta nog den bästa i hela huset. En stooor asgo säng. Helt perfekt. Tror bara inte att min bäddning blev identisk med den som var innan. Men vi hoppas att semesterfirarna inte märker något när de kommer hem...