Pest OCH Kolera

Aj.

Jag vaknade typ nyligen. Natten blev inte riktigt som planerad och jag har ägnat hela förmiddagen åt att gå från stationen i på tok för lite kläder och helt barfota. Så lång tid har det aldrig tagit att gå. Jag insåg under promenaden som aldrig verkade ta slut hur mycket jag älskar gammal sliten asfalt. Inte sån där som har blivit gropig och så, det gör fruktansvärt ont att gå barfota på. Speciellt med allt jäkla grus. Jag hoppade på de mjuka plättarna och fick stanna och peta ut gruskorn stup i kvarten. Tillslut gick jag med (och på) mördarsniglarna i gräskanten. Sliskigt och blött, men fan så mycket bättre än asfalt med grus på.

Nu fick jag massa sms också. Hm, var det han jag träffa igår? Jo, det måste det vara. Skalet tyckte jag skulle radera honom med en gång. Vi får se. Jo, i alla fall kvällen blev lite konstig. Ett tag låg jag på asfalten i ösregn och tänkte jag tänker aldrig resa mig upp igen. Låt mig dö här med blödande knä!

Men så kom en estet och drog upp mig. Fan alltså, de som skall skära sig räddar friskolelever ur nattens blod och regnbad. Jaja, det var bara bita ihop och känna hur regnet rinner nedför ansiktet. Jävla pendeljävel vägrade gå dessutom. Var centralen öppen? Jag behöver inte ens svara på den frågan. Tillslut räddades vi av en estet och jag sov på en soffa någnstans i Göteborg i natt.

Förutom allt det här så var det mest kräk på krogen. Fulla jävla idioter. Stanna hemma era jävla fyllesvin säger jag bara. Spill er öl på någon annan.