Jag har ett vitt fantastiskt pulver. Men det flyger lätt iväg. Att tappa ett litet gram är som att snyta sig i 20 kronors sedlar, flera stycken. Känns inte riktigt bra.
Jag föredrar att rida sent sånna här fina dagar och det är lite skumt att man trots skymningen ser sin hemliga beundrare. Han eller hon stod länge och betraktade vad jag gjorde där nere i paddocken. Visst blir man lite mer målmedveten när man har fans som ser på men ändå. Känns skumt. Det är väl bara att vänja sig, snart står papparazzina utanför dörren och jag får aldrig vara i fred. Vi alla vet väl att det bara ärt en tidsfråga innan jag är kändis. Tills dess tänker jag fortfarande springa runt i bikini i stallet och miss matcha alla mina outfits(när jag väl är känd skall jag köra lite mer i britney stilen...). Så det så.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar