Ljög jag för att vara snäll för att sedan vara elak?

Ibland råder dubbelmoral i mitt huvud. Ibland fattar jag ingenting ibland är allting solklart. Som nu t.ex. när Lejonkungen spelar på högsta volym då är allting solklart.

"I en värld full av liv. Allt förenas här. Som en cirkel sluts av kärlekskraft. Alla har en värld. Allting har en mening. Det är vår värld. En värld full av liv."

Men helt plötsligt så blir det rörigt. Nu ska jag inte dra alla "du är dum i huvudet" exempel utan de lite mer mogna. När en person, speciellt en sån som man inte känner bestämmer möte med mig eller säger att denne ska ringa en viss tid så har ju denne tagit min tid, vilket är okej. Men vad som inte är okej är att inte ringa den tiden eller lämna mig väntande vid utsatt tid. Sånt gör mig förbannad. Men när de förklarar att de valde att ringa två dagar senare så säger jag bara " Det är ingen fara." INGEN FARA! DU DIN JÄVEL. NÄSTA GÅNG SVARAR JAG INTE NÄR DU RINGER. Okej, jag kanske svarar men jag tänker inte erbjuda vad än det var jag hade tänkt från början.

Jag gör ju stackarn en otjänst genom att vara för snäll. Jag skulle sagt att det var jävligt dålig stil och att jag är förbannad. Men sedan lägga det bakom mig. Fast det finns lite problem där dels för att

1. Jag är svensk. Svenskar säger inte vad de tycker högt.
2. Jag är långsint. Jag är fortfarande sur på en gammal klasskompis i trean.

Dubbelmoral anyone?