Dagen började bra. Jag tog lite sovmorgon eftersom jag minns att jag så fint ständge av den irriterande väckarklockan. Ops 12 minuter kvar tills bussen går. Aja, prioritera, inte panik. Så prio ett: få ut hästkraken två: borsta tänderna. tre: klä på sig skitsnabbt inklusive ytterkläder och packa ner frukost och smink. fyra: Haffa bussen på vägen genom att springa och vifta med armarna.

Det blev lite som Top Model där ett tag. All right girls... You've got FIVE secounds to do your OWN hair and make up. Men jippi! 07:59: stå på toaletten och gör min egen fem sekunders hår och sminkning. Aja. Jag ser ju inte värre ut än vanligt. Så det var bara att börja kontera och skriva bokslut. Vi (Polkagrisen UF inklusive mig(?)) fick beröm av Mr Beldau. Han sa så fint som "Ni är goa. Jag skulle anställa er allihop." "-Asså? Till och med Robert...?" slank det nästan ur mig. Men jag antar det. Han har väl som numera Bergholtz faktiskt har, inte ännu fattat att jag inte är något särskilt übersmart barn. (OBSERVERA att begreppen übermensch och übersmart inte har något samband.) Senast nämnda sa en gång "Nej, men jag tror du är en sån som har lätt för mattematik." Årets skämt eller vadå? Det var en fin sak av Arne Beldau att vräka ur sig en sådan vrålig komplimang, men när den inte gäller alla så kanske han skulle låta bli...

I sånna här Sv B/C dagar är det mycket snack om litteratur och annan konst. Jag lyckades spåra min übermensch- gen redan bak i tredje klass. När jag fick en liten uppenbarelse på hästryggen (min hjärna har gått på högvarv senaste delen av dagen) så insåg jag att den här surrealistiska epoken hade upptäckts av Robert redan i unga år. Trots att den lille egentligen inte hade någon aning om vad den var för något.
Jag minns nämligen speciellt ett förödmjukande tillfälle en gång i trean då jag varit borta en dag (skolk börjar tidigt och sitter dessvärre i hela livet) då läxa givits och jag fick reda på den via annat håll och snällt gjort den. Men vad hände när Robert kom där med sitt surrealistiska resultat och läraren, en klassisk gammal tant med grön/brun/beigea kläder och med en man som heter Göran Persson, säger "Ehhh jaha. Eh, vi kan sätta den här borta."?

Robert hade ritat en teckning. Men det var inte det som var felet. En teckning skulle ritas. Men hur den skulle se ut var inte heller klart. Men en halv gris/elefant var inte vad hon tänk sig. IG