Julen började fint. Jag var optimistisk som jag numera alltid är(?). Jobbet var fantastiskt roligt. Och att komma sent hem till sina egna gäster är också kul. Alla hade ätit och där fick de sitta och titta på när jag gjorde detsamma. Sen fortsatte det i tur & ordning: efterrätt, julklappsutdelning...
Jag lägger till lite kläm käckt sådär: Ni kan ju smaka på mina lussekatter. Om ni vågar.
Mormor kommer fram till mig med sammanpressad mun. Det ser ut som att hon ska säga något viktigt och lutar sig framåt för att i allvarens stund säga; Jag smakade på en lussekatt. Den var torr. Äcklig.
Inte goda var betyget men som tur var så var det bara var en dröm! I själva verket så var det ingen som vågade smaka. Thanks folks!
Senare bär det av till andra släkthalvan där det väntar ungar högt och lågt.
Lillekusinen har lagt till med en halvgayig stil och det blev inte bättre när han diggar bakom sin mest uppskattade julklapp: En synth! Vi får lyssna på Canon ungefär hundra ggr innan synthens batteri tar slut. Puh, nu gick de upp på övervåningen. Lugnet infinner sig. Men vad fan händer nudå? Gap och skrik förgyller resten av kvällen. Förresten så fick jag tillbaka mina trosor. Naw, vad jag har saknat dem.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar