Mitt i skogen

Jag förundras folk som är nöjda med det de har. Att de är lyckliga med att leva sitt Svensson liv, att bara acceptera att de aldrig kommer vara mer känd än hon som handlar på ICA och har tre jobbiga ungar, eller som hon som alltid skämmer ut sig på firma festen. Hur står ni ut?

Jag måste anse mig själv som någon übermensch, vad det nu ska betyda. Det måste finnas något mer här i livet än att bara bli det alla förväntar sig att man ska bli. Känner ni inte såhär?
Vad är lycka? Är du lycklig? Betyder lycka för tillfället ingenting om man är olycklig i det stora hela?

Jag menar, jag kan vara lycklig för att jag hann med mitt schedule-from-hell en dag och blir tillfredsställd för stunden. Men är jag lycklig för det? Jag köper flipflopps utifall någon okänd man, eller känd för den delen, skulle ta mig på en Thailandsresa såhär mitt i vintern, är jag olycklig bara för att jag inte åker dit?

Nej, jag tror seriöst inte att alla är anpassade för att leva i detta kalla land. Ge mig en ruta full med gräs mitt i djungeln, eller var som helst bara det är varmt, där jag kan ha massa djur och en baden-baden stol så är jag nöjd. Jag hör inte hemma här med blinkade reflexer och kalla regniga dagar.