Blottad och äcklad

Blä, jag känner mig uthängd, likt Britney under sitt "breakdown", i media. Jag är äcklad och blottad, jag förstår hur dessa stackars människor känner sig, usch jag hatar att bli offentlig.

Det är ju det som är så himla skönt med att bo i Anneberg. De dagar jag inte känner för att ha en personlighet och folk frågar "Va heter du?" Då säger jag: "Som Anna fast med ett "Yo" i början"... Ja, då leds uppmärksamheten till Anna och jag slipper..!

Jag vet inte, hela livet känns som att det går några dagar före mig och jag hänger liksom inte med. Ta t.ex. företaget som JAG tydligen har en viktig chefspost i, som bara tågar fram med sucess(?) Hur har det här gått till? Är jag inne på samma dag som alla andra? Är jag med överhuvudtaget?