Mina erfarenheter av hästfolk är negativa, mestadels negativa, men det händer saker alltså. Låt mig förklara vad jag menar.
Det började ju med att Tigers ben svullnade upp och jag fick ringa till veterinären men han var i Österrike och kunde inte komma ut och titta på benet. Jag hade telefonkontakt med veterinären angående hästens ben och han löste smidigt veterinärintyg till tävlingen trots allt detta. Snäll!
I lördags morse ringde telefonen, vem var det? Jo, veterinären! Han ville bara kolla hur det gick med benet och om veterinärintyget gick bra. Världens bästa veterinär!! Detta låter lite för bra för att vara sant men det tar inte slut där.... Idag så hade jag fått sms från min hovslagare som undrade om inte det var dags för skoning och att han hade bokat in min häst i nästa vecka. Hur gullig är han då?! Jag blir helt gråtfärdig typ, under mina 17 år på hästryggen har jag alltid fått slita som ett djur för att få tag på både veterinär och hovslagare. Att allting fungerar så smidigt är liiiiite för bra! Eller hur, ni som håller på med hästar?!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar