Att leva på gränsen
En krönika av Johanna
Jag går min dagliga promenad, eller powerwalk som det i modern tid kallas, och inser att det finns både för- och nackdelar med att bo på en väg som tillhör två olika län... Mest nackdelar.
Jag börjar min promenad i Anneberg, det fina lilla samhället tillhörande Hallands län. Den första snön har kommit och så även kylan, därav underlaget som idag är snorhalt. Efter att ha halkat runt den första kilometern inser jag att promenaden kanske inte blir den powerwalk jag först hade tänkt mig utan snarare en ren balansgång med livet som insats. Ett misstag leder till att antingen att hamna i diket eller bli överkörd av buss 735. Men med tanke på att bussen bara går tre turer om dagen så är risken ganska minimal. Om bussen verkligen kör dessa tre annonserade turer är ett mysterium i sig...
På andra kilometern, den med skylten som berättar att du är välkommen in i Mölndals kommun och att tomgångskörning är tillåtet endast en minut, blir underlaget annorlunda. Helt plötsligt är snön och isen borta. Vad konstigt?
-Nej, detta är inte konstigt alls. Mölndals kommun lägger nämligen pengar på sin halva av Annebergsvägen! Deras sida är nyasfalterad, har tydliga vita streck och saltas samt skottas vid behov. Hallands läns del av samma väg är lappad, uppskattningsvis en miljon gånger, de vita fläckarna på vägen vittnar om att där en gång funnits hela vita streck och den hala skaren kan vara en orsak till bilarna som ligger i diket... Vad vet jag? Jag är ju bara en glad motionär!
Det är tufft att bo på en väg som tillhör två län, speciellt när man hamnar på fel sida gränsen. Det vet jag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar