Tonsillektomerad

Tänkte berätta lite om vad som händer när man opererar bort halsmandlarna. Först och främst så krävs det att man lider av halsböld ca tre gånger per år eller halsfluss sex-sju gånger per år för att läkaren ens skall överväga en operation. När man väl har konstaterat att halsmandlarna är ett problem så undersöks man, fyller i en hälsodeklaration och får en remiss.


När man kommer ner till sjukhuset så är det på fastande mage och det gäller även dricka. Man får alltså inte äta och dricka X antal timmar före operationen. Så får man komma in och byta om till sjukhuskläder. Fula som stryk men man får ha täcke på sig så ingen behöver se dem. Sen kopplar en sjuksköterska in dropp på dig. Jag glömde säga att man skall ta tre panodil innan man åker hemifrån, i förebyggande syfte. 


Man leds efter ett tag in i operationssalen som är proppfull av personal, säkert kring sju-åtta stycken olika sköterskor och då har inte kirurgen kommit än. Jag får ligga på en operationssäng och får elektroder kopplade överallt. Får en grej runt armen som regelbundet tar blodtrycket samt en grej på tummen som kollar hur jag syresätter kroppen. Sen sprutar de in ett medel i droppet som gör så att jag inte skall må illa senare när jag vaknar.


Man söver ner mig och allting snurrar tills jag tillslut inte är med alls. Sover som en stock och operationen genomförs. Jag blev tydligen opererad av chefsläkaren som var kirurg och alltså bäst på hela stället vilket känns tryggt. När någon sen står med sitt ansikte jättenära mitt och undrar om jag är vaken känner jag mig lite konfundersam. I drömmen hade jag och Sixx varit ute och festat och vi var mitt uppe i det "roliga" när jag såhär abrupt väcks. 


Min första fråga var: Var dem stora? (halsmandlarna alltså) Fick inget svar på den frågan. Sen sa jag bara rätt ut att det gjorde ont och då tryckte de i mig morfin. Sen såg jag en dude så jag hängde helt konstigt på sidan och typ glodde, herregud. Sen undrade sköterskan om det gjorde mindre ont men det gjorde de inte så då fick jag morfin två gånger till sen somnade jag. Kollade på klockan och då har jag lyckats sova i nästan två timmar! Jag kördes ut till mitt rum där jag fick någon alvedonlösning i droppet. 


Jag ligger i princip och sover hela dagen men alla tjatar om att jag måste svälja det här och det här och måste kissa och fan vad mycket grejer man måste göra. Sen skall jag äta en glass men där går gränsen. Ingen jävla glass med den här halsen. När allt börjar lugna sig då rullas en hysterisk kinestant in som blöder så det forsar ur näsan. Det ligger en tredje tant längst in i rummet men hon för inte så mycket oväsen. När jag slutligen stänger av TVn vid elva så dröjer det inte länge innan jag vaknar av den värsta smärtan jag någonsin känt. Öronen bultar, halsen värker och jag drömmer att jag trycker på knappen som skall meddela sjuksköterskan att jag vill ha hjälp. Men i själva verket har jag inte gjort någonting. Jag trycker och så kommer det en tant. Jag måste svälja ännu mera alvedon. Då brister allting, klockan tre på natten sitter jag och störtgråter, det blöder ur näsan och allting gör så jävla ont. Vaknar tre timmar senare och får ipren och sådär håller det på. 


När jag väcks senare på morgonen står den jävla alvedonlösningen redan på bordet och även frukost har rullats in. Jag MÅSTE äta om jag skall få åka hem. Ja, det är ju lätt när jag inte kan svälja... Trött och smärtpåverkad somnar jag bara om. Läkarna går "ronden" och då har jag faktiskt lyckats äta lite och jag blir undersökt, får lite sjukskrivningspapper och blir därefter utskriven. Underbart! Två liter alvedon och en hög med andra tabletter får jag med mig. 


Tydligen så är det inte första dagarna som är de värsta utan smärttopparna kan komma den fjärde-, sjunde- och åttonde-dagen. Jag har något att se fram emot med andra ord!