Att göra höna av en fjäder

Allt för ofta så har mina rubriker inget sammanhang med innehållet här på min blogg. Men idag har jag en allvarlig sak att reda ut.

Dagarna som gått känns helt plötsligt helt oväsentliga och jag vet knappt vart jag ska börja. Jag har visserligen haft nationella, tränat och jobbat och pluggat mig sjuk, men det är ingenting.

Om ni på något sätt missförstått mig i någonting ni läst innan så är det bara det här som gäller. Jag går i skolan precis som många andra (jag är väl en udda typ här i Anneberg där man skaffar barn direkt efter nian...) och det finns ingenting jag har uppskattat så mycket som just valet jag gjorde då jag hamnade där jag är idag.

Min skola är den mest sympatiska, trevliga jag någonsin gått på och har under dessa tre åren haft oändligt med upplevelser och lärorika timmar. Jag kan inte berömma skolan nog för sitt upplägg och sin fina atmosfär. Dagen då jag började på skolan fick jag för första gången känslan "Är det såhär det skall vara att gå i skolan?" Jag kom från ett rent helvete om man jämför och jag kan säga att jag tvekar på frågan om det faktiskt finns någon bättre skola. Och till min skola som tydligen också läser min blogg så kan jag säga såhär: Värna om Mikael A. Han är den bästa läraren jag har haft i hela mitt liv.

Om du, Mikael, läser så är du välkommen med en kommentar eller liknande med massor av Dante-kärlek (inte dask sättet alltså). I vilket fall alla som har något emot min blogg eller innehållet i den är välkomna att framföra det på valfritt sätt.

Nu hoppas jag att hönan gått tillbaka till en fjäders storlek igen. För det var lite grann vad stycket innan handlade om. En ren missuppfattning om jag får säga det själv. Hur som haver så kommer det komma upp läsarpolicy och tar du inte hänsyn till den så är du inte välkommen in i denna unika värme.